Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506 OM MÅNGFÄRGAD MARMORSKULPTUR.
ställa en staty, utförd i en grå stenart, så är dock så mycket
säkert, att den ej är polykrom. På pendanttaflan förekommer
på den motsvarande planen, på hvilken Herakles står, en in-
disk Bakkos, hvilken Zahn anser föreställa en bronsfigur, enär
han har gröna skuggor med hvita dagrar. I hans repro-
duktion verkar dock äfven denna figur, som om den vore af
hvit sten, och härför talar äfven bildens karaktär af pendant.
Bronsfigurer förekomma här rätt ofta och äro alltid lätta att
igenkänna som sådana.
Vi hafva redan sagt, att Julius Langes åsigt om att
polykrom skulptur bör användas dekorativt och i harmoni med
den omgifning, i hvilken den får sin plats, säkerligen är den
rätta. En polykrom byggnad fordrar också, att de skulptur-
verk, som skola tjäna till dess prydnad, äfven äro fär-
gade. Men hafva alla stoder af gudar eller människor blifvit
förfärdigade under en sådan förutsättning, eller visste konst-
närerna alltid, i hvilka omgifningar deras verk skulle blifva
placerade?
Vi läsa hos Plinius (XXXVI, 4, 6) om en täfling emellan
Fidias’ båda elever Alkamenes och Agorakritos om hvem
som bäst kunde framställa Venus. Alkamenes vann priset,
hvarpå dennes Venus blef uppstäld i Aténs trädgårdar, men
Agorakritos, förtörnad häröfver, sålde sin så ryktbar blifna
staty till invånarne i Ramnus. Ingen af de täflande, allra-
minst den sistnämnde, kunde vid skapandet af sin staty be-
räkna dess verkan i de omgifningar, 1 hvilka den skulle
komma att uppställas. — Praxiteles hade tvänne stoder af
Venus färdiga på sin atelier och lät koerna välja hvilken
de tyckte bäst om; den andra köpte knidierna. Icke häller
dessa statyer kunde vara utförda med någon hänsyn till
deras framtida omgifningar. — Åt sin älskarinna Fryne skänkte
han en Eros, som hon i sin tur skänkte till sin födelse-
stad Tespiai. Uppräknandet af dylika fall, då konstnären ej
kunde hafva beräknat sitt verk för en viss omgifning, skulle
lätt kunna fortsättas, men det anförda torde vara tillräckligt för
att visa, att konstnärerna äfven i detta hänseende måste före-
draga att icke färglägga sina stoder, så att de kunde hafva
samma fördel som stoder af guld och brons, att passa hvar
som hälst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
