Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÅNGFÄRGAD MARMORSKULPTUR. 509
samma stoff? Behöfde Pausanias frukta för, då han sade, att
en bildstod var utförd i parisk marmor, att hans läsare skulle
tro, att den varit målad? De stoder af parisk marmor, som
Pausanias nämner, äro följande: En staty af Afrodite Urania af
Fidias (I, 14). Agorakritos staty af den ramnusiska Ne-
mesis (I, 33), om hvilken redan är taladt och som Varro an-
såg för den skönaste af alla stoder. En satyr af Praxiteles,
(IL, 43). En stod af Tyke (II, 2). En stod af Hera (II, 13).
En stod af Hadrianus (V, 12). En stod af Atene (III, 20). En
stod af gudarnes moder, Damofons verk (IV, 31). En stod af
Messene, utförd i guld och parisk marmor (IV, 31.) Asklepios
och Epione (II. 29). Demeter-Erinnys och Lusia af trä, med
ansigte, händer och fötter af parisk marmor (VIII, 25) och
Dionysos i Tanagra, Kalamis’ verk (IX, 25).
Plinius nämner flere konstnärer före Fidias och tillägger:
»Alla dessa betjänade sig endast af den hvita marmorn från
ön Paros: senare fann man många ännu hvitare sorter.» (Plin.
XXXVI, 4, 4.) Skulle Plinius framhållit, att man funnit ännu
hvitare marmor, om denna i alla händelser skulle öfverstrykas
med färg? Eller skulle dessa, de hvitaste marmorsorter, en-
dast därför varit så eftersökta, emedan de erbjödo en bättre
botten för den transparenta målningen? Att vi ej böra söka
dylika långsökta förklaringar, kunna andra yttranden lära oss.
Så berättar Plinius vidare om »en Hekate af Menestratos bakom
helgedomen i den efesiska Artemis’ tempel, vid hvars be-
traktande vaktaren uppmanar åskådaren att akta ögonen, så
stark är marmorns utstrålnings. (Ib. 20.) Alltså ej häller
någon aftoning af den hvita marmorn genom någon ingnid-
ning!
Ännu en annan berättelse hos Plinius är af vigt för vår
frågas utredning. Han säger: »I Kyzikon är ett tempel, vid
hvilket konstnären, som i dess inre ville uppställa en Zevs
af elfenben, jämte en honom bekransande Apollon af marmor,
inlade i alla fogningar af den glattade stenen en gyllene tråd.
Förbindningarna lysa därför med sina ytterst tunna hårstrån
igenom och uppvärma gudabilderna genom en len fläkt, och
utom denna konstnärens uppfinning, är själfva uppfinningens
stoff, fastän förborgadt, att uppskatta vid värdet af konst-
verket> (XXNKVI, 22). Ja, i sanning, det är värdt att uppskattas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
