Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÅNGFÄRGAD MARMORSKULPTUR. 611
af en gestalt och att det icke skulle vara nödvändigt att
gifva hvarje del dess egendomliga färg, så att det, som skall
vara svart, verkligen göres svart, allt hvitt verkligen hvitt,
och, där det passar, blandas med blomstrande rödt? Jag
fruktar därför, att det för vår bild ännu fattas oss något
mycket väsentligt.> Härpå svarar Lykinos: »Du har rätt.
Hvarifrån då taga detta? Tycker du icke, att vi då måste
anlita målarnes hjälp, i synnerhet deras, som äro de största
mästarne i konsten att blanda färgerna och de skickli-
gaste i att använda dem? Nå väl, så må vi hänvända oss till
Polygnotos, Eufranor, Apelles, Aetion.» Därpå nämnas på
deras målningar de vackraste partier af en eller annan kvinlig
skönhet. (Luk. Imag. 6 o. 7.) Hvarför nämnes här ej Nikias
bland målarne, om denne verkligen på ett så ryktbart sätt
hade målat Praxiteles’ förnämsta bildstoder? Att den knidiska
Afrodite var af hvit marmor och omålad, framgår af detta
ställe ovedersägligt, liksom Lukianos äfven på ett annat ställe
(Erotes & 13) kallar marmorn lysande eller glänsande (lam-
protes). Men detta förhållande är af största vigt för vår fråga;
ty för denna staty hade konung Nikomedes velat öfvertaga
knidiernas hela icke obetydliga statsskuld, Plinius kallar den
icke allenast Praxiteles’ utan hela världens berömdaste konst-
verk, och för att se denna hvita staty gjordes långa resor,
ja, det ansågs att ingen, som ej sett den knidiska Afrodite,
kunde dö lycklig. Och nu, i våra dagar, påstår man att gre-
kerna ej tyckte om ofärgad skulptur!
Då uppräknandet af hela den stora mängden af marmor-
stoder, på hvilka man ej funnit några färgspår, icke skulle
hafva någon beviskraft, då det ju påstås, att färgen försvunnit
ifrån dem, så är det af vigt, att vi hafva några konstföremål
i behåll, om hvilka ett dylikt påstående icke kan göras gäl-
lande. I Zahns ofvannämnda arbete förekommer i andra delen,
plansch 77, en afbildning af den skönaste glasvas, som är be-
kant från den antika tiden. Den är af blått glas och prydd
med hvita reliefer. Det blåa glaset är genomskinligt, men
deröfver är en hvit, opak glasfluss, som är ciselerad. Re-
liefen föreställer bakkiska genier, vindrufvor och djur. Urnan
är funnen i ett grafmonument vid grafgatan i Pompeji. Den
bekanta Portlandsvasen i British Museum lär vara utförd i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
