Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MENUETT. 591
Grefvinnans ankomst skingrade alla mina tvifvel. Hon
var verkligen ung och vacker, alldeles så, som jag i min bäf-
vande längtan förestält mig henne, men i stället för att hennes
åsyn skulle förvirrat mig, lugnade den mig helt ögonblickligt.
Hennes stora, uppriktiga och allvarliga ögon blickade lugnt
och stilla omkring sig, och hela hennes person och alla hennes
rörelser röjde en mild värdighet.
Hon tycktes med stort intresse lyssna till berättelsen om
våra olyckor, och med få och allvarliga ord lofvade hon min
far att hjälpa honom att skapa sig en ny ställning. Det blef
uppgjordt, att vi skulle kvarstanna på Issogne, tills det kom
svar på åtskilliga bref, som grefvinnan ämnade skrifva redan
samma dag till dem af hennes slägtingar och vänner, som
bodde i Aostadalen.
»Ser ni, min käre maestro, er outtömliga grufva ligger i
ert geni — och i inin lilla Giulios violin», tillfogade hon efter
ett ögonblick, i det hon vänligt klappade mig på kinden, som
om hon först då bemärkt min närvaro. Denna smekning,
detta »min» och detta »Giulio> skulle både hafva kränkt min
manliga värdighet och rent kollrat bort mig, om grefvinnan
det ringaste liknat den farliga kvinna, som jag på vägen dit
hade förestält mig och fruktat. Men då jag såg, att jag hade
misstagit mig på uttrycket i hennes ögon, så lade sig på en
gång mina upprörda känslor till ro. Då jag därför denna
kväll och de följande dagarna märkte, att hon behandlade
mig som ett barn, liksom för två år sedan, sårade mig
detta på intet vis, utan jag hängaf mig tvärtom med en under-
gifven ömhet åt samma förtrolighet och samma smekningar
som förut.
När jag emellertid om kvällen kom in i mitt rum och
inandades den parfym, som jag fört med mig från hennes rum
och hennes närhet, tyckte jag mig med en plågsam tydlighet
återse det där förälskade uttrycket i hennes ögon, och blodet
steg mig åt hufvudet så häftigt, att det skymde för mig.
Men sådana anfall voro blott öfvergående; hennes verkliga
bild undanträngde snart spårlöst den, som min fantasi skapat.
Om morgonen framemot klockan tio kom hon själf för
att hämta mig från musikrummet, där jag öfvade mig för
min far, och sedan höll hon mig kvar till sent på kvällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
