Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598 EN MENUETT.
sin hustru och sade så långsamt, att han nästan stannade vid
hvarje ord:
— Om således denna fläck icke syntes i går afton, blir
man tvungen att tro, att någon i natt inträdt i denna sal —
förrummet till grefvinnans våning.
’Grefvinnan log föraktligt och reste sig från bordet; grefven
stod med ett språng mellan henne och dörren, liksom för att
hindra henne från att gå sin väg. Det såg ut, som om han
vore i begrepp att begå någon våldsamhet.
Utan att tveka närmade jag mig grefven och sade:
— Det är jag, som har varit där inne.
— Du? Vid hvilken tid?
— Sent, efter midnatt. Grefvinnan önskade, att jag skulle
stanna kvar för att spela mandolin.
— Jag vet det. Men då du gick ut ifrån hennes rum — —
— Ja, det var naturligtvis icke mig, det regnade af, men
midt under det starkaste ovädret tyckte grefvinnan och jag
oss höra en port stå och slå i blåsten. Grefvinnan ville bedja
mig underrätta grefven därom, men jag föredrog att själf gå
och taga reda därpå.
Gubben såg forskande på mig. Jag fortsatte oförskräckt:
— I försalen var allt stängdt; därpå gick jag tvärs öfver
gården och fruktträdgården ända fram till den dörr, som leder
till den långa vapengången.
— Och denna?
Hur bar jag mig åt för att gissa det listiga i denna fråga?
Hur kunde jag blixtsnabbt mäta hela dess betydelse och välja
det tillfredsställande svaret? Jag dröjde icke ett ögonblick
därmed, och jag kommer ihåg att jag tänkte: Grefven njuter
tydligen af att gripa mig på bar gärning. Han väntar att
höra en uppenbar lögn; däri ligger snaran. Porten var van-
ligen stängd, dock — —
— Den var öppen — svarade jag.
— Verkligen! — mumlade grefven ofrivilligt.
Jag hade nyss fått veta, att aftonen förut, när hofmästaren
ville vrida om nyckeln två hvarf, hade han brutit sönder låset.
Alltså fortsatte jag lugnt:
— Jag gick upp igen; grefvinnan väntade mig i gobelins-
salen och ville bedja mig åter komma in i sina rum, men jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
