Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MENUETT. 597
var han? Hvarför fans det ej ett spår efter honom? Hvad
skulle jag icke hafva gifvit för att få se hans ansigte! Han
måtte vara strålande skön och ädel! Jag missunnade honom
icke hans lycka, men det föreföll mig endast, som om jag
blifvit helt och hållet främmande för grefvinnan, jag erfor en
outsäglig bitterhet, en vild önskan att tjäna henne, så godt
jag i min ödmjuka ställning förmådde, utan hennes vetskap,
för att kanhända på något sätt blifva innesluten i den ljus-
krets, i hvilken hennes verkliga lif rörde sig. Huru gränslös
måtte icke hennes kärlek vara, när hennes ögon, efter så
många timmar, ännu .kunde stråla så!
Mot slutet af middagen kom hofmästaren. in och talade
om för grefven, att en stor våt fläck syntes på stengolfvet i
gobelinsalen, och att den förmodligen kommit genom något
hål i taket.
— Från taket — anmärkte grefven. — Då har snarare
vinden blåst upp ett fönster.
— Nej, herr grefve, alla fönstren äro stängda, fläcken är
midt i salen, och det fins inte ett spår till någon vattenpuss,
som visar, att den har kommit från fönstret.
— Men för att komma från taket måste ju vattnet rinna
ned genom två våningar och lemna samma fläckar där, som
den du sett på stengolfvet. Fins det något spår däraf?
— Jag har ej sett efter, herr grefve.
— Åsna!
Tjänaren bugade sig och gick.
Grefvinnan hade icke sagt ett ord, icke ens låtsat lyssna
till samtalet, men jag, som noga betraktade henne, såg att
hon rynkade pannan. Hofmästaren återvände för att omtala,
att det icke fans några liknande fläckar i de andra vånin-
garna.
— När märkte du den?
— I dag på morgonen, så snart jag stigit upp. Herr
grefven vet, att det är jag, som städar gobelinsalen.
— Alltså har ingen varit därinne före dig?
— Ingen.
Grefvens ansigte, som var alldeles brunt af fräknar, blef
plötsligen blodrödt. Han såg sig omkring, liksom för att kalla
oss till vittnen; därpå stirrade han med ett elakt uttryck på
Ny Sv. Tidskr. 8:de årg. 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
