Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
600 EN MENUETT.
sammans med henne och att veta, att hon i tysthet var mig
tacksam. Men just som jag skulle gå därifrån, sade hon:
— Du har väl icke blifvit sjuk?
— Af hvad då?
— Af att i natt gå tvärs öfver gården i det där för-
skräckliga vädret.
Jag betraktade henne förvirrad. Hur kunde hon, som
hade sådana uppriktiga ögon, förställa sig till den grad? Om
jag verkligen hade företagit den där nattliga vandringen,
skulle hon icke hafva kunnat tala annorlunda till mig eller
kunnat se på mig med klarare ögon. I den första förvåningen
tänkte jag, att hon kanske själf trodde därpå, men den historia
jag uppdiktat förutsatte ju hennes egen andel i den, och hon
visste mycket väl, att jag ljugit. Hon hade till och med det
modet att tillägga:
— En annan gång, om jag också ber dig, så bry dig
icke om min ängslan, hällre än att du utsätter dig för att
skaffa dig en sjukdom på halsen.
Jag gick min väg med hjärtat svällande af vrede, och i
stället för att gå till sängs gömde jag mig i det närgränsande
rummet, besluten att denna gång afslöja hennes otroliga
falskhet. Men natten förflöt mycket lugnt, riddaren af Valeso
afreste i all stillhet i daggryningen, och nu började åter,
utan flere afbrott, de första dagarnas förtviflansfulla lugn.
Vi stannade på Issogne ännu en vecka, därpå började vi en
rad af lektioner och konserter, som knappt tillät oss så
mycket som ett besök hos min mor, då vi ständigt voro på
jagt efter en smula förtjänst, som det för resten var knappt
om och som tog alldeles slut, när hösten kom.
Då vi återvände till Ollomont, tycktes det mig, att min
mor blifvit tio år äldre. Hon hade varit sjuklig hela som-
maren och, angelägen att dölja det för oss, hade hon för-
summat att sköta sig. Af min fars förtviflade ansigte begrep
jag allvaret af det onda, af hans hänsynslösa slöseri fattade
jag den annalkande fararm Därpå följde de sorgligaste och
på samma gång ljufvaste dagar i mitt lif, och jag skulle kunna
tänka tillbaka därpå nästan med glädje, om icke min stackars
mors dödskamp hade dragit ut längre, än vi hade fruktat, och
uttömt våra knappa tillgångar. Därtill kom, att min far icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
