Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
604 EN MENUETT.
där? Hvad gjorde jag? Det blixtrade förbi mig flyktiga
minnen från min barndom, som jag glömt under åratal, och
som nu kvarlemnade i min själ ett intryck af ljufva harmonier,
af någonting rent och klart och en egendomlig vemodig känsla,
som nästan liknade ånger. Från min plats kunde jag se hela det
utrymme, som var ämnadt åt dansen. De andra estraderna,
som liksom orkesterns löpte längs väggarna mellan salens
kolonner, voro redan fylda af en praktfull och festlig människo-
massa, som hade kommit in i all tysthet, utan att jag hade
märkt det. Alla salens dörrar, med undantag af en enda,
slogos upp på vid gafvel, och därifrån inströmmade nu hela
massan af damer och hofmän, som tyst ordnade sig i en
cirkel med ögonen fästade på den stängda dörren, färdiga
att buga sig för de kungliga. Orkesteranföraren höjde takt-
pinnen. Jag spjärnade emot med fötterna, som man gör i
en vagn, när hästarna börja skena . ..
Sonaten var slut; jag var ännu där, de hade icke jagat
bort mig, tvärt om hade orkesteranföraren helt belåten sagt
till mig: »Hvilken stråkföring, min lille vän!> Hofvet hade
således kommit in, mina krafter och min sinnesnärvaro hade
icke svikit mig, nu kunde jag alltså vara lugn.
Se där var grefvinnan! Hvad hon var vackert Den
gamle man, som leende talade med henne, var det icke
kungen? Och dock irrade hennes blickar oroligt omkring,
sökande bland mängden. På en gång strålade hennes ansigte
af glädje. Jag greps åter af den förskräckliga nyfikenhet,
som hade plågat mig på Issogne. Ack, om jag denna gång
hade kunnat följa hennes blickar, skulle jag hafva upptäckt
hennes hjärtas utvalde; han var säkert där någonstädes i den
brokiga, festligt klädda mängden. Men jag kände med mig,
att denna förnäma dams ögon nu ändtligen skulle komma att
förråda henne. Kungen vände sig för att tala med en annan
dam. Nu samtalade grefvinnan med riddaren af Valeso, jag
kände igen honom, och mina gamla misstankar vaknade på nytt.
Emellertid skrattade de båda två mycket otvunget, utan en
skugga af förvirring, och riddaren inbjöd en del andra herrar
att sluta sig till dem, alla lika vackra, unga och glada som
han själf, och man förde ett lifligt samspråk, fullt af ordspel,
gester, blickar och skratt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
