Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
616 NORDISK STATSRÄTT.
Statssuveränitetens utöfning tillhör i båda rikena konung
och representation under en konstitution, som ej inskränker sig
till organisation af statsmyndigheterna, och fördelning af de
olika statsfunktionerna, utan äfven bestämmer organisations-
grunderna för andra vigtiga institutioner, såsom domstol,
kyrka, härväsende, samt garanterar individernas rättsställning
mot statsmyndigheterna. Ändring i konstitutionen är i båda
länderna bunden vid vilkor, som gifva en större säkerhet
mot öfverilningar eller missaktning för väljarnes önskningar
än vanliga lagförslags behandling erbjuder. I Sverige är
ändring af grundlag fri, ej så i Norge; ehuruväl denna
skilnad torde vara blott skenbar. Det heter visserligen, att
ingen förändring må vidtagas, som strider mot grundlagens
grundsatser eller förändrar dess anda. Denna inskränkning
har dock ingen betydelse, då ett herskande parti efter godt-
finnande tolkar, hvad som utgör denna anda, hälst om den
partiuppfattning göres gällande, som frånkänner konungen
rätt att deltaga i grundlagstiftning. Utöfningen af statsmakten
är olika fördelad i Sverige och Norge. I lagstiftningen har
konungen större andel i Sverige genom den ekonomiska
lagstiftningsmakt, som uteslutande tillhör honom, medan hans
samtycke fordras i all lagstiftning, som förpligtar medborgare
i allmänhet. I Norge sträcker sig denna makt så långt, som
den utöfvande makten fordrar, hvadan hans samtycke i all-
mänhet erfordras såsom vilkor för att en af stortinget an-
tagen lag skall erhålla förpligtande kraft; äfven kan konungen
utöfva en provisorisk lagstiftningsmakt, men blott inom ett
bestämdt angifvet område, och dylika provisoriska lagar ega
ej giltighet för längre tid än till nästa storting. En ännu
mycket större inskränkning af hans lagstiftande makt är
emellertid gifven genom bestämmelsen, att beslut af tre
lagtima storting, sammansatta efter tre på hvarandra föl-
jande val och inbördes skilda genom minst två mellanliggande
lagtima storting utan att afvikande beslut i mellantiden från
det första till det sista antagandet af något storting blifvit
fattadt, skall, därest det förelägges konungen med begäran.
att han ej vill vägra sanktion, varda lag, om än konungens
sanktion ej därpå följer, innan stortinget åtskiljes. Frågorna,
om huru långt stortingets rätt att på detta sätt genomdrifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
