Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteraturbref från Finland.
Ehuru Karl Tavaststjernas toman Barndomsvänner tedan varit
föremål för ett välvilligt bedömande i >Ny svensk tidskrift>, kan
jag dock icke underlåta att äfven i mitt bref främst beröra denna
bok, enär den icke blott haft en ovanlig framgång hos oss utan
på sätt och vis också bildar epok i vår litteratur. »Barndoms-
vänner» är nämligen den första nutidsroman, som sett dagen hos
oss, den första bok, i hvilken våra dagars lif här hemma är teck-
nadt så, att vi känna igen oss själfva och måste erkänna, att detta
är kött af vårt kött och blod af vår blod. Detta är den väsent-
liga betydelsen af Tavaststjernas bok, och den omständigheten, att
våra tankar vid läsningen af den samma icke såsom vanligt behöft
förflytta sig till något främmande land, utan kunnat slå sig ned
midt i vår egen krets, detta har gjort >»Barndomsvänner» till en så
genomfärsk och omtyckt bok, hvarför också första upplagan inom
ett par veckor var utsåld och omedelbart måste följas af en ny.
Man skulle knappast trott, att Tavaststjerna så snart skulle
skänka oss en roman, ty så rent lyrisk är grundstämningen i hans
tidigare arbeten. En öfvergång bildar dock »>Nya vers»; de lyriska
dikterna äro här hopspunna till trenne poetiska novelletter, visser-
ligen endast löst skisserade, men dock förrådande en tydlig drag-
ning åt ett mer episkt kompositionssätt. Härifrån är det väl ännu
långt till den rena romanformen, men redan en flyktig blick i
>Barndomsvänner» visar, att förf. ännu ej lyckats taga steget fullt
ut. Det är till en del ännu samma för Tavaststjerna karakteristiska
kompositionssätt som i »Nya vers» ehuru upplöst på ren prosa.
Boken utgör nämligen icke en fortlöpande skildring, såsom fallet
vanligen är i romaner, utan snarare en samling af stämningsfulla
situationsbilder, radade efter hvarandra, hvilkas oupptagna mellan-
länkar läsaren emellertid får söka sammanbinda, så godt han kan.
Tavaststjerna är således ännu lyriker i sin första roman, men om
detta måste anses som ett fel och medför många olägenheter, så
lämpar sig detta framställningssätt å andra sidan förträffligt för det
ämne, som han valt.
Det är nämligen en ungdomshistoria Tavaststjerna tecknar i
sin bok, det är den företrädesvis lyriska perioden i människans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
