Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 LITTERATURBREF FRÅN FINLAND.
lif, och hos Tavaststjernas figurer visar sig denna tid mer än må-
hända vanligt rik på lyriskt känsloinnehåll. Hjälten i boken är
en ren stämningsfigur, hvars hela väsen synes uppgå i tvänne stora
grundkänslor: sång och kärlek. Det är ett sångens söndagsbarn,
födt att dansa på rosor, som behöfver solljus och klar luft och
som känner inom sig en obetvinglig lust att lefva och njuta. Och
hos denna poetiskt anlagda natur en brusande erotik, en »jublande
stor» kärlek, som helt och hållet fyller, ja rent af spränger känslornas
mått. För ett sådant innehåll passar icke den vanliga lugna och
jämnt fortskridande romanstilen. Instinktmässigt har Tavaststjerna
därför låtit sin naturel taga ut sin rätt, och den lyriska, något
abrupta skildringen i hans bok står i full harmoni till själfva ämnets
art och beskaffenhet. Och hur mycket mörka reflexer än bryta
sig in i teckningen af hjältens lif, så förlorar denna dock aldrig
den artistiska prägel, som en gång för alla är utmärkande för
Tavaststjerna.
Hvad vi närmast få lära känna i »Barndomsvänner» är den
brottningskamp ett dylikt sångens barn har att bestå med den
hårda verkligheten. Ur denna synpunkt är det också betecknande
nog, att Tavaststjerna begynner sin roman med en lång skildring
af hjältens barndom. Denna del af boken bildar en anmärknings-
värd kontrast till det öfriga. Det är en den friskaste idyll, hvari
hjälten ännu befinner sig i harmoni med världen och utan större
motgångar kan sorglöst offra åt minutens ingifvelser. De små moln,
som då och då uppstiga på denna leende barndomshimmel, äro
endast att betrakta såsom förebud till hvad som komma skall.
Där växer upp för våra blickar en excentrisk och lätt revolterande
sångaryngling, hvars kamp i lifvets skola skall blifva hård, det
kunna vi ana redan på förhand. Eljes påminner denna episod så
mycket om den fängslande novelletten »Från pojkåren» i »Nya vers».
Mellan Karl i denna dikt och Ben Thomén i »Barndomsvänner
finnes ett så starkt slägttycke, att den senare endast förefaller att
vara en förnyad upplaga af den förre. Man kan därför taga för
gifvet, att det till stor del är skaldens egna i friskt minne bevarade
barndomsintryck, som ligga till grund för den lefvande teckningen
af Bens ungdomstid.
Den gyllne lyrans förvärfvande är slutet på denna barndoms-.
idyll, och Ben träder nu ut i lifvet. Genom sin sällsynt vackra
tenorröst indrages han snart i de akademiska sångkretsarna, och
sorglös som en äkta sångfågel öfverlemnar han sig helt och hållet
åt studentsångarens oregelbundna lif med dess stormande ungdoms-
fröjder. Här har han främst att bestå en dust med den skeptiska
tidsandan, om hvilken förf. i en moralisk betraktelse säger, att den
»slukar hundratal unga, varma hjärtan med gammaldags tro från
gammaldags hem». Och inverkan af denna skepticism på Ben
skildrar han på följande sätt: »Hans varma hjärta krympte ihop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
