Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURBREF FRÅN NORGE. 323
skridskobana. Det kan ofta gå bra; men man kan också lätt falla.»
I hemmet har emellertid hans kusin och barndomsväninna, den
rike onkelns dotter, troget suttit och väntat på honom under långa
år och räcker honom nu — en annan Solveig — sin räddande
hand. Ett par år därefter träffa vi honom åter såsom en stadgad
familjefar. »Han har lagt sig till med ett stort skägg och en liten
mage, deltager ifrigt i landtbruket, håller på att väljas in bland
statsfullmäktige såsom ifrig högerman och befattar sig icke längre
med att skrifva teaterpjeser.> Men en son har han fått, hvartill
den praktiska mormodern sätter sitt hopp; ty, säger hon, »begavet
bliver gutten gudskelov ikke».
Det finnes åtskilligt godt i denna bok. Stilen är genomgående
ledig, situationerna kvickt uppfunna och berättade, de uppträdandes
repliker falla naturligt, och författarens anmärkningar äro ofta både
roliga och träffande. Och hvad mera är: i berättelsens hufvud-
person har författaren gripit en figur, som har sin fulla aktualitet,
och tecknat hans lefnadslopp både med säkerhet och humor.
Det är det begåfvade dilettanteriet, som får sitt pass påskrifvet,
och all den humbug, som drifves därmed. »Det är så modernt
nu för tiden att vara begåfvad», säges det på ett ställe, »det är så
fit att vara det; men det är så få, som hafva verklig begåfning.
Alla unga människor leka författare och konstnärer, tills de tro,
att de äro gemier, och så sluta de som medelmåttor, och en medel-
måttig konstnär är det sorgligaste, som fins.» I synnerhet går
satiren ut emot student-dilettantismen med dess farliga, på en-
gång eggande och slappande inflytande på de unga män, som
falla i dess garn. Det finnes häri mycket sant; författaren har ju
också själf tillhört denna krets och kan därför tala med erfaren-
hetens rätt. |
Men till en skildring af dessa väsentligen yttre sidor hos dilet-
tantens tillvaro inskränker sig också författarens mål. Af någon inre
utveckling märka vi så godt som intet; bokens hjälte är i själfva verket
fullkomligt den samme då han slutar som då han började, — det är
blott omgifningarna, som hafva ändrat karaktär. Hvad som i det
hela taget är felet hos Dilling: att han för att få säga en kvickhet
eller uppnå en effekt offrar både sanningen och sannolikheten, gör
sg gällande äfven här. Det fins både stoff och uppränning till
en verklig karaktärsteckning; men författaren har nöjt sig med att
endast gifva konturer och har stannat på halfva vägen för att
tillfredsställa sin — och läsarens — böjelse för det idylliskt roman-
tiska och det ytligt rörande. Därför få vi dessa excentriska förlof-
Mngshistorier,, — därför hamnar hjälten till slut i det lyckliga
äktenskapet. Det gifver ju anledning till intressanta förvecklingar
och till en försonande sluttablå. Men berättelsens psykologiska
sanning vinner icke därpå. — Det är en scen i boken, där Falck
efter sin hemkomst från utlandet en festafton går upp i student-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
