Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 LITTERATURBREF FRÅN NORGE.
samfundet för att se sig om på gammal grund och träffar en af sina
ungdomsvänner, Henrik Meydling, primadonnan i hans första stu-
dentfars. Mellan dem utspinner sig nu följande samtal om deras
gemensamma bekanta från studenttiden: »Säg mig, hvar är Bilskanu,
vår präktige komiker? — »Bilskau, — åh han? Han är visst på
Heimdal.> »Heimdal, hvad är det? >»Det är en kuranstalt för fyll-
bultar.> »Såå! Och Pedersen, den lille Pedersen, han som var så
blyg? »Han är på Gaustad. Han blef tokig af religionsgrubbel.>
»Nå, det var då ett sorgligt slut, de ha fått. Ja, de voro ju också
så begåfvade, bägge två, och det har ju aldrig du varit, Meydling.>
»Nej, därför har jag icke häller kommit längre än till att blifva
stipendiat och ordförande i studentsamfundet.> -— När man är en
smula bekant inom de kretsar, hvarom det här talås, så vet man,
att denna ironiska skildring tyvärr icke innehåller synnerliga öfver-
drifter. Här ligger kärnpunkten; men det har författaren gått allt
för lätt förbi. .
Dillings sista bok Fra Tyskland og Belgien — en liten sam-
ling reseskisser, som utkom strax efter hans död -—-, innehåller
ganska nätta småsaker. I synnerhet är Fromme börn en rätt
fin liten satir, som påminner om vissa af Kiellands novelletter.
Några småflickor hafva på gatan uppstält en miniatyrbild af jung-
fru Maria, hvilken en okynnig pojke rifver ned, och få af tvänne
förbigående fromma svstrar i ersättning ett francstycke att köpa
sig en ny bild för. Men naturen visar sig starkare än uppfostran,
i stället för en madonnabild köpa de sig sötsaker och trösta sig
med, att »de kunde ju bedja om syndaförlåtelse, när de hade ätt
upp namnamet. Det är nog icke så alldeles sällsynt, att vuxna
resonnera på liknande sätt! — Berlin-skissen Mörkeröde roser är
däremot icke fri från att vara något sentimental, och den flamska
bondbyinteriören Ved barridren är visserligen ganska kvickt be-
rättad, men tämligen öfverdrifven på denne författares sedvanliga
manér.
Äfven John Paulsen har gjort åtminstone ett enstaka lyckligt
grepp i sin nya berättelse En /fremtidskvinde? 1 sin helhet är
denna berättelse, i hvilken författaren söker att framställa en från-
sida hos de moderna kvinnorörelserna, vissserligen icke af synnerligt
värde. Handlingen försiggår hufvudsakligen inom den skandinaviska
kolonien i Paris. Här träffa vi Tony Nygård, »framtidskvinnan>,
en oberoende och förmögen dam, som söker häfda krafvet på
könens likställighet därigenom, att hon själf helt ogeneradt tager
sig samma friheter med afseende på könsumgänge, som samhället
plägar se genom fingrarna med hos männen. Samtidigt framställes hon
emellertid som en i själfva verket godsint och varmhjärtad kvinna,
som umgås i de bästa kretsar bland sina landsmän, utan att dessa
hafva den ringaste aning om det egendomliga sätt, på hvilket hon
söker realisera sina frisinnade teorier. Allraminst är detta bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
