Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KÄRLEKSHISTORIA. 353
från min ungdom mins jag — hon log plötsligt —, åh, jag
mins så väl en dag!
Han rynkade ett ögonblick pannan, men så fick hennes
leende makt äfven öfver honom.
— Berätta den för mig! — sade han sakta.
Hon log fortfarande och började berätta. Det ena minnet
drog det andra med sig, och de talade hela kvällen icke om
annat än de åren, då hon var en ung flicka och innan hon
ännu blifvit sjuk.
Då de skildes åt, tryckte hon hans hand med en varm,
klar blick, och från denna stund var allt misstroende i hennes
sätt emot honom försvunnet.
De träffades nu regelbundet hvarje kväll, och de gamla
lemnade dem ostörda. Ofta följde dock Bruce Louise in och
drack en kopp te hos dem, och då fick Ritter en smula po-
litik i gång, hälst borta i en fönstersmyg, med låg, hemlig-
hetsfull röst, så att icke dottern kunde höra det. Det var
något rörande att se denne gamle bullerbas blifva tyst och
stillsam i hennes närvaro, och hans vänskap för Bruce hade
fått en tillsats af beundran, allt sedan han blifvit vittne till
förtroligheten mellan honom och dottern.
Som sagdt, de träffades hvarje kväll där ute i trädgården,
promenerade ibland utefter gångarna och följde med ett leende
intresse gubben Lundholms fruktlösa kamp mot »den märk-
värdiga gräsväxtem. Men oftast sutto de där inne i bersåen
och pratade. De talade om allt möjligt och funno intresse i
allt möjligt, såsom de människor göra, för hvilka själfva sam-
manvaron är hufvudsaken. Ibland kunde de äfven sitta tysta
långa stunder, och då var deras tystnad nästan innehällsrikare
än deras samtal.
Det var dock ett ämne, som de oftast återkommo till,
och det var de senaste åren af Louises ungdom, innan hon
blef sjuk. Det var alltid Bruce, som förde samtalet dit, och
hon följde honom villigt, finnande en egendomlig njutning i
att sålunda lefva sig tillbaka i minnen, som framkallade och
fullständigade hvarandra, tills de bildade en sammanhängande
kedja, som nästan gaf illusion af något närvarande.
Och Bruce satt och hörde på henne, han kunde aldrig
få höra nog, han ville veta de minsta småsaker, och sedan,
Ny Sv. Tidskr. o9:e årg. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
