Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354 EN KÄRLEKSHISTORIA.
då han blifvit ensam för sig, sysslade hans tankar oafbrutet
därmed, och han försökte i inbillningen komplettera hvad som
var ofullständigt, gifva det lif och verklighet för sin inre syn.
Han var svartsjuk på hennes forntid, och han sökte på detta
sätt blifva delaktig af den, taga den i besittning. Han in-
billade sig att det var saker, som hon dolde för honom, och
däröfver kunde han gå och grubbla i dagar, uppfyld af en
maktlös, bitter längtan.
Om det var kärlek, han hyste för henne, det visste han
knappt; den känsla, som band honom, var olik allt hvad han
förut erfarit, men den var så rastlös, så allenaherskande, att
den nästan blef en plåga. Den första tiden hade den varit
glad och ljus och bekymmerslös, men allt som den växte i
styrka, föll det en allt djupare skugga af tungsinthet och af
misströstan öfver den.
Men med henne var det alldeles motsatsen. Liksom det
så småningom kom färg på hennes kinder och ljus i blicken,
så kom det äfven lif och glädje i hennes sinne. Hon fick
något nästan barnsligt i sitt sätt att vara och att tala, hon
skrattade oftare än förr, och hennes skratt hade fått en annan,
friskare klang, ett visst tveksamt koketteri började yppa sig
1 hennes klädsel och i hennes sätt mot honom, det hade
kommit mera lif och ett mjukare behag i hennes gång och
rörelser. Stundom kunde detta utöfva en omotståndlig för-
trollning öfver honom, men stundom gjorde det honom all-
deles plötsligt nedstämd och pinade honom såsom något konst-
ladt, och då tyckte han att han saknade ett behag, som den
första tiden af deras sammanvaro egt.
Men samtidigt som denna förändring försiggick med
henne, blef hon allt mera ovillig att som förut fördjupa sig!
det förflutna. Detta upplifvande af minnena från hennes ung-
dom plågade henne synbart, och hans ständiga frågor gjorde
henne nervös och retlig. Hennes tankar ville icke längre gå
tillbaka, de dröjde hälst vid det närvarande eller sökte sig
framåt.
Och en gång kom detta slutligen till utbrott. Han hade
frågat henne, om hon icke hade något porträtt från den tiden.
och bedt henne att få se det. Hon hade länge nekat, men
slutligen lofvade hon en gång att nästa kväll taga det med sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
