Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562 GIOSUE CARDUCCI.
Som man lätt finner, är kärleken i öfverensstämmelse
med det antika idealet något kyligt skildrad, och öfver det
hela hvilar ett plastiskt, anakreontiskt lugn. Kärleken är
mera stiliserad än lefvande, och härmed sammanhänger också
en viss oförmåga af att individualisera. Hans älskarinnor,
Lydia, Dafne, Neera, eller hvad de nu må heta, äro så
godt som alla stöpta i samma form. De äro utrustade med
svart hår (nere chiome), blekt ansigte (faccia pallida), och
icke så sällan förhöjer dessutom en svart slöja (un velo nero)
den redan icke allt för ljusfärgade utstyrseln.
Någon gång låter han den kristna asketismen bjärt bryta
sig mot den solljusa antiken, och karakteristisk i detta hän-
seende synes mig följande inspiration »>In una chiesa gotica>.
I en gotisk kyrka.
I luftiga rader resa sig ståtliga
obevekliga marmorpelare;
höga i dystra heliga skymningen
likna de vilda giganterna,
när de grubbla på kamp med den evige.
Täta bågarna kastas i svindlande
flykt mot hvalfvens höjd för att därefter
famna hvarandra i takdunklet.
Så stiga äfven vid mänskliga splittringar,
medan kriget far fram öfver länderna,
suckar af ensamma, sörjande själar till
Gud att i honom förena sig.
Jag söker ej Gud under stolta basilikans
väldiga hvalf! Jag lyssnar darrande!
Hör, nu väcka små kända fötterna
ekot i pelargångarna!
Lydia vänder sig, och i vändningen
bakom den svarta slöjan tjusande
kärlek och hvita kinder flyktiga
le under glänsande lockarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
