Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIOSUÉ CARDUCCI. 563
Äfven Dante en gång i det gotiska
templets skymning darrande vände sig.
Gudomens eviga bild i den älskades
skimrande blekhet han anade.
Under den hvita slöjan strålade
ungmöns klara blickar exstatiska,
medan bland rökelsemoln de troendes
böner brinnande höjde sig.
Och han hörde, hur jubel och rysningar,
liksom kretsande dufvor, blandades
samman med tjut af skaror, som ömkliga
sträckte mot himmelen armarna.
Orgeln gaf efter dystra pauser
klagande ljud; och från marmorkistorna
tycktes liksom i jorden slägtingars
själar svarat de bedjande.
Men ifrån sagornas berg vid Fiesole
genom fönstrens helgonmålningar
trängde Apollos blick, och då bleknade
ljusens rader på altaret.
Änglarna sjöngo de heliga hymnerna,
medan Dante såg Beatrice strålomhöljd
sänka sig, medan han under fötterna
kände helvetets afgrunder.
Änglarnas och demonernas gloria
söker jag ej! Blott Lydias flyktiga,
strålande blickar! Kyliga skymningen
gjuter i själen begärelsen.
Farväl, du semitiske gud, ty oböjlig
1 dina mysterier döden är rådande;
själarnas stränge herskare jagade
solen ur tempelsalarna;
korsfäst martyr, du korsfäste människor,
sorgens gift i luften du blandade;
men himlarna stråla mot leende ängarna,
Lydias ögon flammande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
