Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEGENDEN OM KRISHNA OCH BRAHMANISMENS UPPRINNELSE. 633
»Jorden är långt borta och himlen är stum. Herre,
hvarför har du fört oss i denna öken, öfvergifven af Gud och
människor?»
»Bed>, sade Krishna, >»om du vill, att jorden skall närma
sig och himmelen tala.»
»Hos dig», sade Nichdali, >är himmelen alltid nära; men
hvarför vill himmelen nu lemna oss?»
»Mahadevas som, sade Krishna, »måste dö genomborrad af
en pil, på det att världen skall tro på hans ord.»
»Förklara oss denna hemlighet.»
I skolen förstå den efter min död. Låtom oss nu
bedja.»
Under sju dagar förrättade de tvagningar och böner.
Ofta förvandlade sig Krishnas anlete och syntes strålande.
På sjunde dagen, då solen gick ned, sågo de båda kvinnorna
bågskyttar närma sig eremitboningen.
»Se där, äro Kansas bågskyttar», sade Sarasvati. »Mästare,
försvara dig.»
Men Krishna, på knä vid cedern, fortfor att bedja. Båg-
skyttarne kommo fram; de betraktade kvinnorna och de bot-
görande. Det var råa soldater med gula och svarta ansigten.
Då de sågo den heliges förklarade anlete, stodo de häpna.
Till en början försökte de att få honom utur hans hänförelse
genom att ställa frågor till honom, genom att smäda honom
och kasta stenar på honom. Men ingenting förmådde rubba
honom ur hans orörlighet. Då kastade de sig öfver honom
och bundo honom vid cederns stam. Krishna lät likasom
drömmande behandla sig af dem. Därefter togo bågskyttarne
afstånd och begynte, skjuta på honom, uppeggande hvar-
andra.
Vid den första pilen, som inträngde, sprutade blodet, och
Krishna utropade: »Vasichta, solens söner hafva segrat Då
den andra pilen darrade i hans kött, sade han: »Min strålande
moder, må de som älska mig, ingå med mig i ljuset.» Vid
den tredje sade han endast: »Mahadeva!» . Och därefter upp-
gaf han andan med Brahmas namn på läpparna.
Solen hade sjunkit ned. Ett oväder uppstod, en snöstorm
nedsteg från Himavat och drog öfver landet. Himmelen
dolde sig. En mörk hvirfvelvind sopade utefter bergen. För-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
