- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1889 /
20

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20 ERNST AHLGREN.

brutna Ofelior, allt. Jag var något att göra af. Intrigera
kunde jag inte, men jag kom fram ändå; jag drogs fram.
Jag, stackars fattiga unge från gränderna — jag blef nästan
rädd för applåder och hyllning, jag hade ingen tro på att
allt detta kunde räcka; jag darrade alltid för att nödgas
vända tillbaka till kyffena, och ju mer man skämde bort
favoriten, dess ödmjukare blef hon.

Zetterschöld.

Ni?

Fru Ramberg.

Åh, ja, ja! Ni kan inte veta, hvad fattigdomen sätter
för ett märke i en. Hur den jagar skräck genom märg och
ben och gör en mjuk i rygg och i knän. Det ryser i mig
ännu, när jag tänker på att frysa och hungra. Det behöfver
jag inte frukta för längre. Men hörde ni — det kom något
af ångest i tonfallet, när jag talade om det.

Zetterschöld.
Åh — fortsätt.

Fru Ramberg.

Ja. Hur var det? Jo... Så var det en ung, men redan
känd författare, som skref ett historiskt skådespel, och jag
utsågs att skapa hufvudrollen ... Så rädd jag var! Men
hur ifrig och läraktig! Han instuderade den själf med mig.

Zetterschöld.
Frits! — Frits Almquist!

Fru Ramberg.

Han själf. Han var världsman, sedd i de finaste kretsar,
son af en ansedd man, rikt gift, vacker. Ett snille, mente
många; blifvande medlem af akademien, sade alla. Han var
en kvinnoeröfrare, af smak och af fåfänga, en granntyckt och
fin sådan, en bortskämd Adonis, som knappt vårdade sig
om att ta upp all den hyllning, som kastades framför honom.
Hvad visste jag om det! Jag kom aldrig i den fina världen.
För mig var han mer än världsman, han var en skald — en
gudarnas älskling: han blef min kejsare och kung.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 20 03:12:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1889/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free