Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 ERNST AHLGREN.
Fru Ramberg.
Så får ni inte säga! Hvad jag var, var jag genom ho-
nom. Jag gick upp i hans verk. Jag lefde i hans repliker.
När han var god, då kändes det, som strålade solen ned
öfver mig. Ännu — när jag tänker därpå — är det som
om dagen fick en annan glans och blommorna en finare
doft. — — — Och om allt detta vet han ingenting annat
att säga, än att jag var dum!
Zetterschöld.
Älskade han er?
Fru Ramberg (höjer på axlarna).
Jag tror, att somliga män kalla det att älska — därför
att språket är så fattigt.
Zetterschöld.
Han /Aa7 således älskat er ändå.
Fru Ramberg.
Som man älskar en lätt eröfring. — Ja.
Zetterschöld.
Och hur gick det?
Fru Ramberg.
Åh, det blef till ett slags förhållande mellan oss. Inte
brottsligt, men på gränsen.
Zetterschöld.
Och så?
Fru Ramberg.
Han skulle göra en längre utrikes resa — bli borta ett
par år. Jag tyckte det var, som om solen skulle dö och
gräs och blommor inte skulle kunna växa... Och så kom
han för att säga farväl. (Afbrutet och med ansträngning.) Det
var en kväll. Vi voro alldeles ensamma -— hemma hos
mig. — Han var inte som vanligt, han var både mera varm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
