Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 ÅKE W:SON MUNTHE.
brusar så oroligt i klyftan vid staden, flyter fram bred och
lugn mellan lummiga stränder, — »de där byggnaderna långt
där borta vid floden är den toledanska vapenfabriken, där ni
får klingor så elastiska, att ni kan rulla ihop dem som en
urfjäder och lägga dem i en askb
Men har ni hört historien om Sankt Martins bro?» fort-
satte han och vände sig åter mot den gamla bron, som med
fem väldiga bågar mellan de branta stränderna skarpt af-
tecknade sig i morgonsolen med en höjd af väl sina sexti
fot öfver flodens yta. »Det är en historia, som kunde bli
ett skådespel. När Don Enrique de Trastamara, den där
orolige bastarden, på 1350-talet belägrade Toledo, lät han
en vacker dag, för att göra slut på stadsbornas täta utfall,
hugga ned alla träden i Los Cigarrales och med eld spränga
den dåvarande Sankt Martins bro. Sedan låg den raserad
under många år. Icke för att man icke försökte få den åter-
uppbygd; men det var icke någon lätt sak, och den ene
arkitekten efter den andre misslyckades i att konstruera den
väldiga midtelbågen, ty floden, som då var mycket mer
vattenrik och strid än nu, ryckte ned den gång på gång,
när stöttor och ställningar skulle tagas bort. Se blott hvilken
kolossal spännvidd den har, och ni kan lätt föreställa er, att
det var ett svårt stycke arbete! Så kom det en dag en
ung, främmande arkitekt till ärkebiskopen af Toledo, den
berömde Don Pedro Tenorio, och erbjöd sig att utföra bro-
byggnaden. Ingen kände honom, ingen hade hört talas om
honom, och det var därför icke underligt, att ärkebiskopen
vägrade att anförtro det vigtiga arbetet åt en dylik tvetydig
mästare, utan rykte, utan diplomer, utan garantier. Men
den främmande arkitekten lät sig icke afskräckas; och då han
slutligen förklarade sig villig att själf stå öfver slutstenen
af midtelbågen, när bron skulle afprofvas och stöden tagas
bort, och sålunda med sitt lif ansvara för arbetet, gick man
in på hans anbud.
Ett år förflöt. Bron stod färdigbygd. Smäckrare än
någonsin spände midtelbågen, ännu understödd af väldigt
timmerverk, sin djärfva kurva högt öfver floden. Segerviss
kom byggmästaren till ärkebiskopen med det budskapet, att
nu intet annat återstod än att aflägsna stöttorna och före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
