Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I TOLEDO. 53
att nedgöra. Dem hatade han lika mycket, som han för-
aktade portugiserna.
San Juan de los Reyes, förr ett präktigt franciskan-
kloster, är nu blott en stilla församlingskyrka. Byggnaden,
som uppfördes af Ferdinand och Isabella (los repes catölicos,
de katolska regenterna — däraf namnet) till evärdeligt minne
af segern vid Toro, är ett bland de skönaste monument, som
finnas af den yngre s. k. flamboyanta gotiken, och jag måste
ge min entusiastiske vän rätt i, att endast den råaste vanda-
lism kan så handskas med den utsöktaste pärla af konst,
som Napoleons horder här gjort. Själfva klosterafdelningen
brändes och nedbröts nästan fullständigt, och blott den här-
liga högspända kyrkan blef jämförelsevis skonad, emedan
den användes till stall. Den jämmerligt tilltygade korsgången
(som vanligt kvadratisk och omslutande en liten lummig,
igenvuxen trädgård) måste hafva varit och är ännu i sitt
stympade skick underbart skön med sina fina fogsirade kors-
hvalf och sina smäckra, af det rikaste löfverk, statyer och tusen
små ornamentala kapriser betäckta pelare och spetsbågar,
mellan hvilka trädgårdens otuktade grönska strömmar in
genom karmarnas mejslade nätverk af götiska rosetter och
småbågar. Ytterväggarna af kyrkan ha fått en egendomlig
dekoration: tunga järnkedjor hänga där uppe rundt omkring
i rostiga girlander. De släpades en gång af kristna fångar
i det moriska Granada, och när befrielsens timme slog vid
stadens eröfring af ’los reyes’, upphängdes de här till from
åminnelse.
San Juan de los Reyes ligger i utkanten af staden strax
ofvan strandbranten på höjden, som åt vester sjunker ned
mot slätten i ojämna, backiga afsatser, där ena ändan af den
gamla stadsmuren, halft grusad men ännu med bergfast
kärna, slingrar sig fram till floden. Vi gingo nedät ett stycke
mot murarna.
»Där har ni nu Sankt Martins bro, dit vi egentligen skulle
ha kommit utefter floden», sade professorn, »och olivdungarna
uppåt bergen tvärsöfver på andra stranden äro toledanernas
besjungna Cigarrales. Och där, tillade han, i det han vände
sig halft om och pekade åt vester, nedåt den vida gröna
slätten med blånande höjder vid horisonten, där Tajo, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
