- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1889 /
69

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LITTERATUR. 69

stående författare-egenskaper: han berättar ovanligt ledigt och väl,
och läsaren följer honom med oblandadt nöje från början till slut.
Och han har åtskilligt att berätta, som icke kommit på andra
Kongofarares lott. Det fogade sig nämligen så, att herr Möllers
första uppgift vardt att utforska trakten kring floden Kuilus öfre
lopp, där ännu aldrig en hvit man satt sin fot. Tåget dit upp
ifrån stationen Manyanga vid Kongo genom fullkomligt obekanta
och delvis fiendtligt sinnade vilda stammar och den därpå följande
grundläggningen af stationen Philippeville äro bedrifter, som visser-
ligen icke låtit mycket tala om sig i europeiska tidningar, men
som dock erfordrat framstående chefs-egenskaper: man kommer
ovilkorligen att tänka på Xenofons berättelse om de tiotusendes
hemtåg genom Mindre Asien. Det är sant, att herr Möller någon
kort tid hade till förman den belgiske kaptenen Hanssens; men
denne återvände, såsom redan från början var ämnadt, strax efter
stationens grundläggning till Manyanga, och sedan var herr Möller
fullkomligt lemnad åt sig själf, ensam hvit i spetsen för en obetydlig
styrka af 16, säger sexton, värfvade zanzibariter. Här begynner nu
ett slags robinsonad, som räcker i fyra månader och därunder herr
Möller rödjer mark, bygger hus och ordnar den nya stationen med
icke stort större hjälpmedel än den förste Robinson hade. »Ord-
språket att nöden är uppfinningarnas moder fick jag här tillfälle
att dagligen besanna. Att med de få och ofullständiga verktyg
och den för europeiska behof olämpliga materiel jag hade till mitt
förfogande kunna utföra ett solidt och ändamålsenligt arbete, var
ofta kinkigt nog. Af spik hade jag t. ex. ett högst obetydligt
förråd; i stället sammanfogades trävirket med starka lianer; i stället
för bräder till dörrar och fönsterluckor m. m. använde jag palm-
grenar o. s. v. Då verktygen så småningom sletos ut eller för-
därfvades, fick den praktiska uppfinningsförmågan tagas till hjälp
för att ersätta förlusterna, och man blef ofta nog själf förvånad
öfver, hur man kunde reda sig utan en hel del saker, som man
förut ansett alldeles oumbärliga.» Och förf. försäkrar, att hvad som
i byggnadsväg åstadkoms med dylika primitiva medel ändock inga-
lunda fick ett fult eller klumpigt utseende.

Från Philippeville beordrades herr Möller till Lukungu nära
södra stranden af Kongo, för att äfven der grunda en ny station,
därifrån till Banza Manteka, vidare som divisionschef ned till M’poso,
och slutligen till Matadi, där på herr Möllers särdeles praktiska
förslag en ny station anlades för att inbespara det dubbla besväret
med varors lossning i Vivi och omlastning i M’poso. Af alla dessa
ställen tyckes Banza Manteka hafva varit det, som mest behagat
förf., och det är ej att undra på, ty han är ifrig jägare, och vid
den nämnda stationen hade man nästan ända in på sig icke blott
leoparder, bufflar, antiloper, utan äfven hela hjordar af elefanter.
Som dessa sistnämnda ofta anstälde stor skada på infödingarnes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 20 03:12:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1889/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free