Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 KARL PIEHL.
d. v. s. från praktisk synpunkt. Det kalenderår, som vi ännu
i dag nyttja, är af egyptiskt ursprung, om också såsom så-
dant något modifieradt; och gå vi t. ex. till våra grannar
öster om Finska viken, så träffa vi där det oförändrade egyp-
tiska kalenderåret. Redan under det gamla väldets tid (3000
år f. Kr), finna vi egypterna räkna årets månader till 12,
hvar och en bestående af 30 dagar. Till dessa 360 dagar
hade man ytterligare fogat 5 skottdagar, hvadan hela året
utgjorde 365 dagar. Enär nu solåret är något längre [noga
taget 365 dagar, 5 timmar, 48 minuter och 48 sekunder], så
yppades så småningom en allt större divergens mellan det
kalendariska och det naturliga året. Länge hafva egypterna
laborerat med dessa svårigheter, som först under Ptolemäerna
officielt häfdes, då den tredje af dessa herskare, med till-
namnet FEuergetes, genom ett dekret af år 238 f. Kr. fast-
stälde, att hvart fjärde år skulle ökas med en skottdag. I
Rom infördes år 45 f. Kr. af Julius Cesar detta kalenderår,
som efter honom kallats det julianska och ännu användes,
utom som nyss nämndt i Ryssland, äfven i Grekland samt
hos en del muhammedanska stammar i inre Afrika. — Det
är icke så länge sedan vi svenskar utbytte det julianska
kalenderåret mot vårt nuvarande, det s. k. gregorianska.
Detta skedde nämligen år 1753, sålunda för icke mer än 135
år sedan.
Frågan om egypternas historiska sinne och dettas uppen-
barande i en vetenskaplig historisk litteratur behöfva vi här
knappast beröra. Det är bekant, att egypterna lemnat oss
i arf jämförelsevis få dokument, som förtjäna namnet histo-
riska aktstycken. Och långt ifrån att uppställa sanning och
opartiskhet som ledstjärnor för sina berättelser, hafva de egyp-
tiska skrifvarne vid behandlingen af historiska frågor allt för
ofta låtit leda sig af partisinne och begär att måla i för
starka färger. Att förutsätta, att en nation, som sålunda
saknar de nödvändigaste förutsättningarna för historiskt sinne,
på andra nationers historieskrifning utöfvat något inflytande,
skulle vittna om mycken, allt för mycken naiveté.
Om sålunda en hastig blick på hvad egypterna till världs-
civilisationens gagn uträttat inom vetenskapen just icke skän-
ker någon oblandad hugnad åt dem, som i detta folk se den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
