Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREF TILL — 115
förryckta värld. Huru allt detta skall ta sig ut i sin ur-
sprungliga gestalt på rimmad vers, kan man tänka sig, då
dess förtyskade afbildning på prosa dock bibeHåller så mycket
af enkelhet och höghet.
En fri bearbetning och lokalisering, gjord direkte efter
det spanska originalet af fru Helena Nyblom, låter mig, oak-
tadt långt större olikheter i innehållet, dock känna att i
själfva utvecklingen idéen frångåtts af den tyska öfversätta-
ren. Hon har följt den trognare, så långt förutsättningarna
tillåtit, hvarigenom hennes Hela världen» bibehåller den
plastiska skönhet, den liniernas renhet, som saknas i själfva
slutscenerna af »Galeotto»> på vår scen. Den brottsliga kärlek,
som >»världen> misstänkt hos hustrun, finnes icke medvetet
hos henne, förr än mannen befaller, att hon med blicken
vänd mot vännen skall säga sig fri; då först vändas hennes
ögon inåt, och ridån går ned öfver en olycklig kvinna, som
aldrig mer vågar kalla sig oskyldig; men ej öfver en brotts-
lig lidelse som, därigenom att hustrun från mannens dödsbädd
följer älskaren, sårar min känsla och förtager min sympati
för henne.
Däremot har den tyska bearbetningen bättre betonat,
huruledes de goda råd och det prat, som vålla dessa trenne
ädla människors undergång, äro menade till deras bästa,
och ej dikteras af förtal eller smak för skandal; äfvenså att
den äkta mannens ädelhet och högsinne — också nödvändiga
vilkor — äro oomtvisteliga.
Emellertid är det egendomligt att se, hvilket insteg
de mest ideala föreställningar ha hos oss, trots vår rea-
listiska riktning och dess lärdomar. Gif oss ett vackert
idé-drama, klädt i nutidsdrägt, och vär hjärta klappar ännu
lika varmt för den lidande oskulden och den ädelt kännande
mannen, som innan »verklighetsdiktningen> med sina mörka
fantasifoster — jag kallar dem med afsigt så — hållit sin
spegel för våra ögon. Ja, Gudi tack och lof, våra ideala kraf
äro icke så lätt kväfda! Tvärtom, vi likna den torra jorden,
som blott så mycket .begärligare suger in det vatten som
faller på den, hvilket visar huru vårt känslolif genom alla
tider är det samma, naturligtvis individuelt olika, men ändå
evigt det samma!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
