Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bref till —
IL
Stockholm i december 1888.
Käre vän! Det är tämligen länge sedan du hörde något
ifrån mig! Skälen därtill ha varit åtskilliga, men det som
närmast angår dig är, att ingenting af intresse har tvingat
pennan i hand på mig, och jag har oupphörligt trott, att så
skulle bli. De små rörelser, som förnummits inom den
litterära världen, ha lemnat mig tämligen oberörd, och de
sceniska framställningar af våra stora andars verk, som jag
kommit i tillfälle att bevittna, ha väl för stunden bemäktigat
sig tankar och föreställningar, men endast i förbigående.
Dock, så endast i förbigående ser man väl icke ett sådant
stycke som >»Galeotto>», trots den förtyskade skepnad, som
blifvit det tilldeladt i den öfversättning, som begagnats vid
vår första dramatiska scen. Den enkla, härliga byggnaden
tilltalar mäktigt, fastän man icke kan freda sig för en miss-
tanke om en eller annan liten påbyggnad i främmande stil.
Själfva planen är dock den samma: denna ädelt stor-
sinnade äkta man, som blir ett offer, icke för förtalet eller
skvallersjukan, utan för en beskäftig välmening, för dumma och
trångtänkta människors af världslifvet förmörkade uppfattning
af rätt och orätt. Den oskyldiga, glada och varmhjärtade
kvinnan, hans hustru, hvilken icke ens genom en oförsigtig-
het gör sig skyldig till allt det lidande, som pratsjukan och
intresset för andras enskilda lif i stora vågslag kastar öfver
henne. Och den renhjärtade, idealt anlagde unge mannen —
vännen, hvilkens upphöjda tänkesätt ej ha en plats i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
