- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1889 /
121

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dramatisk konst.

Allmänna omdömet om följderna af den förändring, som
förra våren inträdde i Stockholms teaterförhållanden, torde
nu kunna anses ha hunnit stadga sig. För den dramatiska
konstens vidmakthållande var det främst af vigt, att k. Dra-
matiska teatern vid dess skilsmässa från samstyrelsen med
k. operan hamnade i goda händer. Hr Fredrikson har som
bekant för några år tillbaka varit den dramatiska scenens
styresman såsom souschef under k. teaterdirektören; enbart
rosande utföll icke domen öfver denna hans verksamhet,
ehuru ingen kunde förneka den intelligens och pligttrohet,
hvarmed detta värf sköttes. Också nu äro meningarna icke
fullt eniga; dock torde optimisternas skara denna gång vara
icke så litet större än under hr F:s förra régime.

Ur litterär synpunkt intager»Galeotto» oemotsägligt främsta
platsen bland de nya stycken, som under hr F:s nya ledning
kommit till uppförande å Dramatiska teatern. Under det
Eugene Scribe i sin komedi »La Calomnie» mer objektivt
uttalar sin förkastelsedom öfver förtalets skamliga last, möter
oss på hvart blad i den spanska dikten den eldige författaren
själf, som med det heta spanska blodets frustande glöd drager
i härnad mot samma sak. För oss lugnare nordbor förefaller
denna häftighet stundom något egen. Man har svårt att
följa med förtalrepresentanternas hastiga öfvergångar, särskildt
i sista akten donna Mercedes’ plötsliga omkastningar från tillit
till tvifvel, från tvifvel till af hennes visshet föranledda för-
olämpningar. Det tyckes här, som om den eldige författaren
blott för att riktigt bjärt kunna få framställa den svarta ne-
drighet, mot hvars dunkla bakgrund Julias hvita gestalt
så skönt aftecknas, beröfvat denna nedrighets representanter
allt för mycket af mänskliga tankar och känslor, i följd hvaraf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 20 03:12:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1889/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free