Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 A.
de väl mycket arta sig till förtals-språkrör utan spår — jag
vill icke säga af hjärta — men af logik och reson.
Dessa mina anmärkningar gälla, som man torde kunna
se, uteslutande det spanska originalet. Önskligt hade ock
varit, att en metrisk öfversättning direkt från spanskan lemnat
stycket i svenska allmänhetens händer. Jag kan därvid ej
underlåta att tänka på hvilken vacker öfversättning helt
säkert skulle lemnats af en för denna tidskrift välbekant
skriftställare, Hugo von Feilitzen, som redan 1882 med fram-
gång på denna teater debuterat som spansk öfversättare
(Hata mig, herre!»), men hvars lefnadstråd allt för tidigt af-
klipptes och i hvars graf med honom många rika förhopp-
ningar blefvo jordade.
Hr Wijkanders öfversättning af Paul Lindaus tyska para-
fras är visserligen något värdefullare än detta tyska machverk,
för att icke tala om en af Erik Bögh gjord befängd dansk
omplantering, men gifver blott i spridda drag äskådaren en
aning om den glödande tonen i originalet, hvars ädla och
fint ciselerade formskönhet naturligtvis ej kan återfinnas i en
svensk prosa-öfversättning af en tysk prosa-bearbetning, allra
minst så dussinmässigt prosaiskt som denne hr Paul Lindaus,
hvilken också mycket riktigt för egen del ej lär begripa ett
ord -— spanska.
Denna tragedi ställer stora fordringar på de utförande.
Om jag säger, att hr Hillberg var den ende som estetiskt
sedt bestod profvet, är därmed ingen orättvisa skedd mot
fru Rundberg och hr Palme, tvänne unga, behagliga konst-
närer, som med rätt mycken intelligens och dramatisk takt
egnat sig åt sina svåra roller, men för hvilka tragediens for-
dringar på lefvande patos, genomlefvade känslostämningar
och bred stil blefvo oöfverstigliga Alper, så mycket mer
som styckets oförståndigt forcerade gifvande dag efter dag
förslöade deras krafter och lade en dämmare öfver detaljer,
som vid det första uppförandet lyckats dem förvånande godt
Detta forcerande har till och med ej undgått att öfva en viss
mattande verkan på hr Hillberg, hvars don Manuelo dock alltid
skall räknas till samtidens bästa prof på äkta dramatisk konst.
Den inträngande intensitet, som präglar denna präktiga
framställning, släcker ramplågorna, aflägsnar kulisserna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
