Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 | A.
representanterna för fransk högadel, en olycka så mycket
större, som i detta stycke intrigen och händelserna spela en
biroll, konversationen och ett elegant skick däremot hufvud-
rollen. Till och med fru Bosins hertiginna de Réville sak-
nade denna naturligt imponerande förnämhet, som känne-
tecknar aristokraten från kungadömet i Frankrike, hvarförutom
hennes spel i öfrigt trots enskilda mästerliga drag ej egde
den fraicheur, som förf:s teckning behöfver att ej bli fadd
eller grof. Fru Beckström förmådde icke gifva den lilla
yrhättan Suzanne de Villiers med samma naturlif, som fru
Hartman fordom excellerat uti, men å andra sidan fick ej
häller fru Hartman fram den unga prefektfruns karakteristik
med samma lycka som fru Ulff. Hr Personne förfelade lika-
ledes sin man, då han framstälde den af Pailleron efter Caro
modellerade, fint estetiske, drömmande, hyper-sentimentale
Bellac som en skroderande marknadsförevisare, knappt möjlig
ens i en uppkomlings salong, mycket mindre i den andryga
och fint bildade grefvinnan de Cérans. Mindre bjärt stötande
var hr Palmes älskartyp, ehuru äfven där fans föga af indi-
vidualiseringskonst. Kvar från fordom stodo hrr Thegerström
och Fredrikson, hvilka nu som förr inlägga stor förtjänst i
sina prestationer, trots det att den senare äfven i Paul Ray-
monds ledsamt nog ger vika för ett som det tyckes med
åren tilltagande okonstnärligt publikvädjande och applåd-
kniperi, som det förefaller alldeles obehöfligt för den sedan
många Herrans år här i staden så allmänt firade och upp-
burne aktören och under alla omständigheter fullständigt
ovärdigt landets förnämsta dramatiska scen och dess direktör.
Ännu mer märktes den regress, som här ofvan betonats,
i återgifvandet af Lockroys komedi, som äfven i litterärt
hänseende torde draga det kortare strået med dess numera
något mögliga kvickheter från 60-talets parisiska skämttid-
ningar, försatta med en och annan uppsvensk liten vits ur
den svenske öfversättarens juvenaliska fatabur. Af de bägge,
som skulle ersätta herrskapet Almlöf, applåderades hr Fred-
rikson mest och misslyckades fröken Ålander minst. Om
man ser saken från hr Fredriksons, ej från rollens ståndpunkt,
voro applåderna dock välförtjänta åt ett modigt inslående på
en främmande bana, som bland andra vedervärdigheter också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
