Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRAMATISK KONST. 127
tvingar hr Fredrikson att visa sig i särdeles sluskiga kläder
— hr Fredrikson! — och ödmjukt tigga om en liten slant
— denna gång icke ens hertig Job! —, åt ett icke förkast-
ligt försök att här och där imitera Almlöf, åt de som alltid
mycket insinuant framhållna replikerna o. d. — men från
rollens ståndpunkt var rollens remplacering ej att berömma;
Lardiéres, den skurken, fick ej den komiska räfaktighet och
den räfaktiga komik, som behöfs att klargöra rollen så, som
hr Almlöf visat att det går för sig. Hr Personne hade något
polerat hr Hedins Champagnac till ytan och imiterade sin
berömda förebild med all den bepröfvade rutin, han nu eger
i den konsten, men det var ju i alla fall ej mer hr Hedin
själf. Hr Hartman själf gaf däremot sin gamla roll, målar
Leo, men hr Hartman är ej mer sig själf — nog sagdt! —
som skådespelare, välförståendes.
Ett bevis, huru mycket publiken i våra dagar tänker på
de utförande och hur litet på det utförda, lemnades i denna
pjes, där publikens skrattsalvor ständigt följde den lilla in-
tima scenen mellan far och dotter, eller rättare herr och fru.
Det var det nygifta paret Beckström, som än en gång bestod
skrattfiolerna: »Tänker du gifta om dig? Nej, si det förbjuder
jag. Ingen älskar jag som dig». — »Åhå, det kommer nog
en annan o. s. v. Den, som kom>, spelades af hr Skånberg,
en ung man med behaglig röst och godt, snällt utseende,
lofvande att ersätta och kanske öfverträffa hr Törnquist i
flera roller än denna inom salongskomediens eleganta sfer.
Birollerna gåfvos föga oklanderligt, och det lefvande staffaget
i teaterakten bjöd på egendomliga Paristyper och ännu
egendomligare — Paristoaletter. Samspelet var ganska godt,
ehuru orsaken att man fann många repliker mer bekanta än
pikanta rättvisligen ej bör skyllas på styckets författare utan
på dess sufflör.
Vid premieéren af Pepa, komedi af Meilhac, hade sist-
nämnde. artist ett ansträngande parti, särdeles som ingen
mer än hr Fredrikson fullt ogeneradt besitter konsten att
«ta sufflör. Ända upp i fonden hördes hvad som komma
skulle, riktiga vociferationer emellanåt. Pepa är en fars, d. v. s.
det är meningen att åskådarne skola skratta, men därtill böra
brukas alla Zoffiga medel. Faktum är, att det bör repeteras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
