Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
128 ÅA.
litet mer på denna teater än fallet är, och som en fars be-
höfver flera repetitioner än en komedi, så tyckes mig Dra-
matiska teatern redan af det skälet ej böra så ifrigt egna
sig åt detta slags dramatik, som den gjort de senaste. åren.
Såsom uppförd å Comédie-Frangaise är denna fars något
komedimässigare än t. ex. »Duvals skilsmässa, hvars plump-
heter den saknar, men den är också tråkigare, särdeles första
akten, hvaremot den tredje och än mer den andra bättre ’
låta se sig. Ingen af de spelande åstadkom något märkligt.
Fru Hartman hade för litet individualiserat sin roll som van-
ligt, och recensent-artigheterna att hon var »söt, frisk, för-
tjusande, enkel säga ej mycket åt konstnärinnan. Hr Fred-
rikson har nu i så många år visat sin kända salongsplastik
med dess två tempon, att något nytt med fördel kunde på-
tänkas. Hans grefve talade för öfrigt med vanlig finess och
bjöd på flera goda nyanser i tredje akten, där dock nedslåendet
på puffen och gestikulationen därunder gjorde ett uteslutande
Fredriksonskt intryck. Hr Hedin hade ej mycket roligt att
säga, men sade äfven det tråkiga på ett roligt sätt å la
gammal Stockholmare. Han spelade brasiliansk Parisupp-
komling, men det är ej så noga i en fars och blott hr Hedin
är med. Fru Bosin och hr Palme visste ej alltid hvad de
skulle säga, och det vemod, som därför smög sig in öfver
deras gestalter, kan väl därför antas lätta på sig, när pjesen
gått en tid. Ty den föll icke, oaktadt applåderna ej voro
enhälliga eller mycket starka. Men som man vet är ridå-
maskineriet vid denna teater särdeles effektivt. Mellanakter-
nas längd kanske minskas efter premiéren. Vid denna kunde
de gärna ha varit ändå längre, så att öfverläsningstiden ej
blifvit så knappt tilltagen som nu. Scenanordningen var hr
Fredriksons, som förmodligen också inöfvat stycket. För-
fattaren till stycket är som sagdt Henri Meilhac med biträde
af E. Ganderau, sufflören till stycket heter — ja, det skall
jag säga nästa gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
