Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 NILS ERDMANN.
till de grå, solbegjutna kullarna. .En pinsamt klar himmel,
som återstrålar hettan, hvälfver sin stora kupa öfver ett land-
skap, fint och kokett, genomdallradt af lutans och af fiolens
’ mjuka toner.
Här lefver en ras, som är yster och fantasirik. Den
känner sig, som Daudet säger, rusig alltifrån födelsen. >»>Vin-
den och solen destillera en naturlig, fruktansvärd alkohol,
hvaraf alla, som äro födda därnere, mer eller mindre på-
verkas. Somliga ha endast en liten lätt florshufva, som
sätter tungan och armarna i rörelse, kommer en att se lifvet
i rosenrödt, gör ögonen strålande och gatorna breda, för-
dubblar djärfheten. Andra komma genast i ett stadium af
stammande, skälfvande och blindt vanvett>?. Hvad som ut-
märker dessa människor är en yrande fantasi. Den bedrager
dem till den grad, att de ljuga utan att veta det, narrar dem
att förstora, att försköna eller nedsvärta, leder dem till en
hel serie af öfverdrifter och synvillor.
Allt detta är solens fel, uttrycker sig Daudet. »Det
finnes inga lögnare söderut. Mannen från södern ljuger ej,
han bedrager sig själf. Han talar ej alltid sanning, men han
tror sig göra det. Hans lögn är ingen lögn, den är ett
slags optisk villa. Solen förvandlar allt och gör allt större
än hvad det i verkligheten är. De små provengalska kullarna,
icke högre än Butte Montmartre, skola förefalla er jättelika;
Maison carrée i Nimes, en liten atenienne-prydnad, skall
synas Er lika stor som Notre-Dame. Den ende lögnaren
söderut, om det finnes någon, är solen.?
I Daudets rika galleri fins det två typiska sydbor. Båda
representera de sina landsmäns lust att öfverdrifva; båda äro
fantaster, bedragna och bedragare, en, Numa Roumestan,
karaktärens farliga sida, en, Tartarin från Tarascon, dess
mer burleska komik. Numa är egentligen blott en lycksö-
kare, en skurk, med en fabelaktig smidighet i sitt sätt att
taga folk. Han lofvar utan att hålla, upphetsas af sin inbill-
! Se Numa Roumestan.
2 Se Tartarin från Tarascom. Utom dessa båda, säger D. sig en gång
vilja teckna äfven Napoleon, och förklara hela mannen — hans karaktär,
hans lif och bragder med ett enda litet ord: Le midi. 1 sina nyligen ut-
gifna souwvenirs har han gjort ett intressant försök i denna riktning (se
artikeln om MNuma Roumestar). Bompards roll skulle öfverlemnas åt Marat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
