Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dansk litteratur 1888.
I
(E. Christiansen. — H. Drachmann. — K. Gjellerup. — C. Molbech. — S.
Schandorph. — I. Bondesen. — H. F. Ewald. — H. Scharling. — Erna
”Juel-Hansen. — H. Pontoppidan. — J. Helms m. fl.)
Den rörelse bort från den nyktra realismen och det blott och
bart fotografiska återgifvandet af verklighetens trivialiteter, som
redan för ett par år sedan tog fart för att föra vår litteratur, icke
tillbaka till den gamla efterromantikens utslitna former, utan fram
emot en poesi, i hvilken det historiska och reela stoffet var upp-
taget såsom en nödvändig barlast, har under sistlidna år fortgått
och kan väl nu sägas i det närmaste hafva segrat öfver hela li-
nien. Men redan nu visar sig åter en helt annan riktning, i det
att en del unga skalder och författare, i hvilkas arbeten man
spårar en märkvärdig öfverensstämmelse, tyckas hafva förgapat sig
på främmande mönster, i synnerhet den engelske skalden Swinburne,
och bjuda på ett slags nyromantik, hvars kärna är pessimism och
hvars form erinrar om rococokonstens värsta snirklar och krum-
bugter. Jag kommer i det följande att omtala denna riktning och
dess apostlar, emedan dessa, betraktade ur rent estetisk synpunkt,
äro af ett visst intresse som ett, såsom man får hoppas, öfvergå-
ende symptom af att vår under en följd af år så frodigt blom-
strande litteratur har nått den punkt, vid hvilken det slags sjukliga
öfverdrifter, som hafva sin rot i behofvet att alstra något nytt och
ovanligt, begynna att visa sig.
Att det emellertid ännu finnes sundt och friskt blod i ådrorna,
visar sig genom framträdandet af ett par skaldeverk, bland hvilka
i alla händelser särskildt ett har väckt ett ganska ovanligt upp-
seende. Det är Einar Christiansens >»Broder Rus». Christiansen är
en ännu ung man, som helt kort efter det han blifvit student de-
buterade på kungliga teatern med ett helaftonskådespel, »Lindows
Börm. Stycket gjorde, förträffligt speladt, mer lycka än det egent-
ligen förtjänade, ty visserligen var dialogen ganska kvick, men
handlingen var icke fri från en tämligen stor dosis sentimentalitet,
och karaktärsteckningen var lös och osäker. En del andra stycken,
hvaribland den rätt storslagna tragedien Vero, följde, men Christian -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
