Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANSK LITTERATUR 1888. 247
skalden själf har kallat sitt »sista lass», och om hvilken han med
den själfkritik som aldrig öfvergaf honom, helt blygsamt säger:
»Med Flid har jeg dyrket fra År til År,
Så godt jeg evned, min Ager,
Veirets Herre gav blide Kaår,
Men Jordbunden selv var magen,
är i sin helhet såväl som hvarje särskild dikt så lyckad, det finnes
så mycken äkta och fin poesi i den, att man blott kan beklaga,
att Molbech icke själf fick tid att fullborda den. Den skulle hafva
flätat in ett af de skönaste bladen i hans skaldekrans, den krans,
som för honom själf tyvärr hade flere törnen än rättvist var, men
hvilken eftervärlden säkerligen aldrig skall söka frånröfva »Dantes»
författare. |
Öfvergången från Molbech till Schandorph är som att från ett
svalt, litet mörkt löfhvalf träda in i en af tobaksrök, larmande
röster och punschångor uppfyld krogstuga. Molbech var och blef
en andlig aristokrat, en förnäm patricier i skaldekonstens värld.
Hos Schandorph är det bästa, det äkta och medfödda demokra-
tiskt och plebejiskt till sin innersta rot. Olyckligtvis erkänner
Schandorph endast till hälften denna sin verkliga natur. Han har
en gammal romantisk åkomma, en svaghet för slott och herrgår-
dar, för hvad som är fint och förnämt, och oaktadt han förlöjligar
och hånar det, kommer dock alltid denna förkärlek tillbaka hos
honom likt en kronisk sjukdom, som är allt för ingrodd för att
någonsin kunna botas. I den samling berättelser. Fra Isle de
France og Sorö Amt, som han förliden vår gaf ut, intager novellen
»Den store Mademoiselle» största platsen. Det är den från ma-
dame de Sévignés bref bekanta kärlekshistorien mellan mademoi-
selle de Montpensier, frondens hjältinna och det rikaste partiet i
Europa, och den gascogniske äfventyraren Lauzun, Schandorph
här försöker att återgifva. Han har gjort sina studier på själfva
stället, han har reda på Versailles’ topografi, och det hvilar icke
så litet lokalfärg öfver skildringen. Men den historiska doften
fattas. Den stora mademoisellen göres i hans framställning blott
och bart till en löjlig förälskad gammal mö, och Lauzun, samme
Lauzun, som trots sina oförskämdheter och sitt öfvermod ända
till sin höga ålderdom framstod som ett mönster för en galant
och slipad fransk adelsman, han, som af Ludvig XIV fick det
kinkiga uppdraget att ledsaga Jakob den andres flyende gemål
och tronarfvinge från England till Versailles och som utförde
detta "uppdrag på ett så ridderligt och hänsynsfullt sätt, att det
beskärde honom bägge monarkernas högsta tillfredsställelse, han
göres af Schandorph till en rå och oborstad lansknekt, som
skulle vara omöjlig vid ett sådant hof som Ludvig XIV:s. Schan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
