- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1889 /
305

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EMIN PASCHA. 305

på forna boskapsparker, som visa att landet en gång varit
talrikt bebodt. Koppor, missväxt, men framför allt de ständigt
upprepade razziorna hafva gjort landet hardt när till en öde-
mark. Den första stationen Gumbiri är nyanlagd, och de kring-
boende negrerna äro ännu tämligen skygga. Från Fadjeli-
stammens land kommer man in i den närbeslägtade Kakuäåk-
stammens, där flere stationer äro belägna. Landet är här
liksom förut bergigt, och såsom silfverband glänsa talrika stört-
bäckar, som förena sig till ett större vattendrag, vid hvilket
den lilla stationen Korobé ligger. Vägen stiger uppåt till
vattenskilnaden mellan Chor-Iei och Bar-el-Djebel, där statio-
nen Djanda ligger. Denna har nu förlorat i vigt, sedan en ny
station anlagts vid öfre Kibbi, sammanbindande Vädelai med
Tambira i Loggolandet och Kubbi i Monbuttu genom en rak
och till stor del segelbar väg. Folken här tillhöra Madi-gruppen,
hvilken består af flere stammar: de egentliga Madi, Lubari,
Kallikå, Loggo-stammar, Abukaja m. fl. Gruppen bildar en
från andra stammar skild, kompakt afdelning liksom Bari-
gruppen, Dinka-gruppen m. fli Hela det område denna grupp
bebor har förut varit enormt rikt på boskap, och ännu i dag
hafva enstaka trakter bevarat stora och talrika hjordar. Men
i allmänhet har kreatursbesättningen genom razzior från Ma-
krakå blifvit bragt till noll och intet; från mången expedition
medförde man 6—8,000 nötkreatur. Så mycket mer blom-
strande har åkerbruket emellertid gestaltat sig. Och markens
beskaffenhet lika väl som de meteorologiska förhållandena
äro ytterst gynsamma härför. En mångfaldig mängd kultur-
växter odlas äfven, däribland en för Emin fullständigt ny
rotväxt. Äfven för samlaren är trakten ett paradis.

Vägen gär äter öfver Korobé till den lilla stationen Langéö-
meri. Befolkningen — Kakuåk — är talrik och landet väl odladt.
Iei passeras simmande —- »huru bärarne med sina bördor på
hufvudet kommo öfver, är mig ännu i dag oförklarligt).
Efter en rast i den dåliga stationen Våtako når man till sta-
tionen Rimo, hufvudorten i Kakuåk och Fadjelå-landet. Dessa
stammar höra till Bari-gruppen, dit äfven höra de egentliga
Bari, Marschia, Njambara, Liggi, Mandari och Schir. Rimo
är folkgräns, centrum för ett verkligt babel af stammar. Vid
stationen trifves bomull väl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 20 03:12:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1889/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free