Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 HANS EMIL LARSSON.
Man kommer härefter in i Makrakålandet, som är ytterst
bördigt och genom sina bostäders anläggning och fältens odling
påminner om Uganda. Vidt omkring sträcka sig äkrarna fulla
af söta batater; maniok, tobak och bananer planteras öfverallt:
äfven yams odlas. Emin påträffar här åtskilliga tacksamma
människor, som han äret förut i Rohl befriat från slafveri. Vid
Kabajendi station finner Emin i ämbetsmännens trädgårdar
citroner, söta limoner, papaya (vattenmelonträd), fikon och
anoner; alla införda från Ladéö, trifvas förträffligt. Likaså lök
och vattenmeloner. Bomull har detta år för första gången
här planterats, och resultatet är godt och uppmuntrar till
vidare försök. Nu skall turen komma till indigo och ris.
Makrakå tillhöra Njam-njam eller A-Sandéh-gruppen, som bebor
trakterna vester och söder härom och är ett helt annat folk än
Monbuttu. Makrakå är egentligen ett hånnamn, med hvilket
landets ursprungliga invånare betecknade de två från vester
framträngande A-Sandéh-stammarna Iddio och Bongbé (Bombé
äfven kallade) på grund af deras kannibalism. Af de forna
människoätarne ha dock nu blifvit flitiga åkerbrukare, härför
och för sin pålitlighet högt skattade af Emin. Det har dock
ej lyckats att leda dem till boskapsskötsel. Försök i den rikt-
ningen hafva blott ledt till att de snarast möjligt uppätit de
dem gifna korna. Ätbart är för Makrakå öfver hufvud allt,
som rör sig, från elefanten till steppkatten, från den ståtliga
pytonormen till de feta insektlarverna i förruttnade träd. De
älska lidelsefullt musik och äro utmärkta smeder.
För tillfället äro Njam-njam mycket talrika i Kabajendi.
Orsaken ligger i förhållandena i den angränsande Bahr-el-
Gasalprovinsen. Sultan Mbio, en mäktig Sandéh-höfding, hade,
stödd på sitt anseende och vapen, i det längsta hållit sitt land
slutet för egypterna. Emin befann sig just på väg till honom
för att på fredlig väg, såsom han så ofta gjort, förmå honom
att ansluta sig till guvernementet — vare sig han nu handlade
på egen hand eller ändtligen fått styrelsens medgifvande efter
många trägna böner. Men han kommer för sent. Rafai- och
Hassan-aga från Bahr-el-Gasal hafva sedan sex månader fört
krig med honom, och sedan allt hans elfenben tagit slut, har
han måst gifva sig fången. »Skada på den tappre krigaren!»
utbrister Emin. Mbios broder sultan Uando, en annan Sandéh-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
