Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. 339
genom studiet af orientalia, och de af honom utgifna hit-
hörande skrifterna angifva en återgång till mera rent språklig
karaktär. Så handlar en om Aramäismer i N. Test. (nära 70
sidor) och ett annat arbete (68 sid.) framställer Varice lectiones
Vet. Test., samt några mindre dissertationer, såsom om Elah,
om Kefirim i Ps. 34: 11 m. fl.
Men om både Clewberg och Hesselgren voro mindre
framstående såsom filologer än såsom teologer, så har den
senares efterträdare, Carl Aurivillius, gjort sig så mycket mera
känd såsom en utmärkt orientalist, på samma gång som han
i de klassiska språken hade ovanliga kunskaper, och såsom
förut blifvit anmärkt, torde han icke blott vara den förnämste
af 1700-talets orientalister, utan han kan mäta sig med hvilken
som hälst af alla Sveriges målsmän för denna vetenskap.
Född i Stockholm 1717 och vid 12 års ålder inskrifven
till student i Upsala, egnade han sig redan tidigt med för-
kärlek åt studiet af orientalia och företog 1740 en utrikes
resa till Tyskland, Frankrike och Holland, hvarunder han
med ledning af samtidens utmärktaste orientalister, såsom
Tympe, Michaelis, Fourmont m. fl., fick tillfälle föröka sina
redan förut ovanliga språkkunskaper. Hemkommen blef han
primus vid promotionen 1746 och följande år docent i öster-
ländska språk, men var därefter adjunkt i filosofi och pro-
fessor i poesi, till dess han 1772 fick öfvergå till den läro-
stol han alltjämt önskat, den i orientaliska språk.
Med den tidens grundlighet hade han i sina studier om-
fattat ej blott den österländska litteraturen i hela dess om-
fång, utan äfven de klassiska språken, så att han i dem egde
en ovanlig beläsenhet. Också visste hans samtid att upp-
skatta hans lärdom, då den kallade honom: »Aurivilliani no-
minis honor, ett ärenamn, som innebar mycket, då man
känner, huru många utmärkta män som burit det slägtnamnet,
och då de kungliga 1759 besökte Upsala, var det själfskrifvet,
att de bland annat skulle åhöra en föreläsning af Aurivillius.
Därjämte egde han en sällspord talang såsom föreläsare, i
det att han i hög grad kunde konsten att framställa sitt ämne
på samma gång grundligt och lättfattligt, och outtröttlig som
han var med både offentlig och enskild undervisning, åtnjöt
han i hög grad sina lärjungars tillgifvenhet och kärlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
