- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1889 /
373

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DRAMATISK KONST. 371

scenerna kända — komedi »Gnistam. Utan våld, väld eller
tyranni torde det väl få sägas, att samtliga föregångare och
föregångerskor i denna pjes’ tre roller få buga sig, hur celebra
de än på ett eller annat sätt varit: fröken Friberg, frk. Anna
Pettersson, fruar Bosin och Beckström, hrr Hillberg, Olson
etc. Konstellationen Fahlman-Hartman-Fredrikson befans näm-
ligen ganska lysande.

Herr F. kastade replikboll med samma virtuositet som
alltid, nyanserade klart och tydligt, fann till och med hjärte-
varma accenter i sitt tal, hvilket med hr F:s egendomliga
understuckna sätt att tala ej är lätt att få fram fullt friskt
och omedelbart. Obarmhertiga åskådarinnors litania att den
27-årige kaptenen var »för gammab, lemnar jag åt dess värde;
hade en ung skön grön varit att föredraga, som förstört allt-
sammans?

Fru Fahlman lyckades här bättre än på Blasieholmen
att för åskådarne klargöra baronessans ganska stridiga, snabbt
växlande själsrörelser, hennes eleganta person och sätt var
här på sin plats. Fru Hartman sekunderade henne utmärkt.
Mindre väl gick kanske för fru H. scenen med Raoul. Åt-
minstone ha vi hört en ung dam ur societeten bättre nyan-
sera öfvergången från icke anande till anande. Första scenen
var en ny variation på yrhätt-temat, egentligen icke så ny lik-
väl, men med vänlig effekt på publiken. Önskligt vore, att
fru H. finge studera i någon flickpension — jag menar ej
humaniora, utan pensionsflickor. Ty slikt ungt folk finnes i
långt fler schatteringar, än fru H. visar sin publik på Drama-
tiska teatern. Litet omväxling skadar ej äfven den sötaste
konfekt.

Till slutscenen i »Gnistam» är fru H. att gratulera. Hon
ger en liten produkt af sann konst, fin, naturlig, gående från
hjärta till hjärta.

Bland småpjeser, som aldrig tryta på denna teater, har
man med lika mycket nöje sett den svenska farsen »Kapten
Puff> (excellent genompratad af hr Bäckström), som man för-
vånat sig öfver den franska farsen »Offrets»> torftighet. Frans-
männen måtte på senare tider betydligt satt ner sina anspråk
på kvickhet och esprit. Med häpnad finner man, att denna
fars i Paris anses som hr Dreyfus’ mästerverk och hr D.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 20 03:12:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1889/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free