Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412 LONGFELLOW.
Lägg din kalla och fuktiga hand på min brännande panna,
svep mig in i din dimmiga skrud och dämpa min feber
Liksom i samvetskval, oceanens klagande böljor
vräkte bland strandens skiftande sand och brottades högljudt.
Uti hans egen själ var en kamp af stridiga känslor:
kärleken segerkrönt och sårad, blödande vänskap,
lidelsens skriande kraf och pligtens störande maning!
»Rår jag väl för, han sad’, »att flickan emellan oss valde?
Rår jag väl för, att han tappat, att själf jag segrare blifvit?»
Men då ljöd i hans bröst en stämma, sträng som profetens:
»Du har förtörnat din Gudb och han Davids försyndelse
mindes.
Skön Batseba och vännen, förrådd, längst framme i striden!
Känslor af skam och brott, af förödmjukande blygsel
tryckte i stoftet hans själ, och han ropade full af förtviflan:
»Jag har förtörnat min Gud, och satans frestelse är det!»
Därpå han lyfte sin blick och skädade ut emot hafvet,
skönjde i dimmig bild därute den ankrade May-Flower,
vaggad på svällande flod och redo att segla i morgon;
hörde människosorl ur dimman och rasslande linor,
hörde befälets rop och matrosernas svar ifrån riggen,
klart och tydligt, fast lågt, ur skymningens drypande dimmor.
Stilla stod han en stund och lyssnade ut emot skeppet.
Hastade därpå fram, likt den, som skådar en hägring,
stannar, skyndar sig fram och följer den vinkande skuggan.
»Ja, nu ser jag det klart!» han mumlade. >»Herren mig leder
ut ur mörkrets land, ur villornas fjättrande träldom,
öfver det haf, som skall höja sin mur af vatten omkring mig,
döljande, skiljande mig från grymma, förföljande tankar. —
Öfver Atlanten jag flyr från detta bedröfliga landet,
henne jag älska ej får, och honom mitt hjärta har sårat.
Hällre då i min graf på kyrkogården i England,
tätt vid min moders sida, bland multnade frändernas skara,
hällre död och förglömd än lefva i skam och förnedring!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
