Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414 LONGFELLOW.
Du är en större förrädare än, ty en vän du besvikit,
du som delat mitt hem, som jag älskat och mött som en broder,
du, som ätit mitt bröd och druckit mitt vin, till hvars heder
jag min heder förtrott, mitt hjärtas innersta tankar, —
Brutus, ock du! OO, ve öfver allt, som kallas för vänskap!
Brutus var Caesars vän, och du var min; men härefter
må ett förbittradt hat och strid emellan oss råda!»
Sade kaptenen och vandrade fram och tillbaka i kammarn,
nära förkväfd af harm och med ådrorna svälda i pannan.
Bäst han stormade så, en man blef synlig på tröskeln,
kommen i yttersta hast att bringa ett trängande budskap,
rykten om faror och krig, om vildarnas hotande anfall.
Standish tystnade strax och utan att vidare fråga
tog från kammarens vägg sitt svärd med glänsande balja,
spände kring midjan sitt bälte och gick med åskor på pannan.
Alden allena blef. Han hörde hur skramlet af baljan
svagare ljöd alltjämt, tills ändtligt i fjärran det bortdog;
reste sig då från sin stol och blickade ut genom mörkret,
kylande pannan, som het af förolämpningen brände,
lyfte mot himlen sin blick och knäppande händerna samman,
bad i tigande natt till Fadern, som ser det fördolda.
Vred och förgrymmad skred mellertid kaptenen till rådet,
fann det församladt re’n och bidande ifrigt hans ankomst,
män i sin lefnads höst, allvarliga, sträfva gestalter,
en blott åldrig af dem, det var Plymouth’s vördiga herde,
hög och med snöhvitt hår, — en kulle närmast till himlen.
Trenne riken siktade Gud att finna sitt hvete,
siktade hvetet igen till nationens lefvande säde,
så har krönikan sagt, och så tror folket desslikes.
Hård och trotsande stod i rådets närhet en vilde
blottad till midjan ned och grym och förfärlig att skåda,
medan på bordet låg en ofantlig bibel framför dem,
bunden i läder med mässingsbeslag och tryckt uti Holland,
samt vid den slutna boken ett långt och glänsande ormskinn
fyldt, som ett koger, med pilar — till strid och härjning ett tecken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
