- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1889 /
417

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MILES STANDISHS FRIERI. 415

Vilden det bragt, och sitt trots det talte med spetsiga tungor.
Allt såg Standish med ens och hörde dem tvekande rådslå,
huru man skulle nu bäst besvara fiendens budskap,

tala fram och tillbaks, bedöma, yrka, bekämpa.

En blott rådde till fred, den vördige herden i Plymouth.
Hällre menade han — ty så var den kristliga läran —,
hällre en omvänd man än en syndare dödad i striden!
Talade då Miles Standish med ens, den tappre kaptenen,
brummade djup i sin hals, ty hans röst var skroflig af vrede:
»Hvad! Är det så I fören ert krig med mjölk och med snömos?
Är det för röda räfvar kanske 1 planterat haubitsen

uppe på kyrkans tak och ej för djäfvulska rödskinn?

Vilden orkar minsann ej annan tunga begripa

än som talar med eld ur kanonens gapande mynningl»
Härpå svarade strax den vördige herden i Plymouth,

något bestört och förstämd vid kaptenens hädiska utbrott:
»Paulus tänkte ej så, och ingen annan apostel.

Deras tungor af eld ur kanonens mynning ej kommolb

Döf för hans milda förmaning likväl den bistre kaptenen
steg med beslutsam min till bordet och talade detta:
»Lemnen saken åt mig, ty min den är och med rätta!

Krig är förfärligt, och dock, när det gäller en sak, som är rättvis
luktar krutet mig ljuft: och så besvarar jag budet!»

Plötsligt ryckte han ut med förakt ur det glänsande ormskinn
vildarnas pilar och fylde det upp med krut och med kulor
ända till gapet och räckte det barsk åt vilden tillbaka.

»Tag det! Här är ditt svar så röt han med dundrande stämma.
Tyst ur kammaren gled med ormens skinn indianen,
liknande själf en orm, där han glänsande, smidig och hämndfull
smög på slingrande stig i mörkret hän emot skogen.

V.
May-Flowers afsegling.

Just i gryningens ljus, när dimmorna stego från ängen,
hördes i Plymouths slumrande by ett brådskande buller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 20 03:12:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1889/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free