Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416 LONGFELLOW.
slammer och vapenklang, den korta befallningen »framåtb
yttrad i dämpad ton, ett tramp af fötter, — så tystnad.
Skepnader tio ur byn i dimman marscherade långsamt.
Standish den bålde det var med åtta tappra soldater,
jämte de hvitas vän, indianske ledarn Hobömok,
stadda på tåg mot norr, att dämpa vildarnas uppror.
Jättar like i dimman att se eller Israels krigsmän,
jättar till sinnet också, som trodde på Gud och på bibeln,
och på sitt kall att slå filisteer och midianiter.
Morgonens purpurbanér högt öfver dem strålande glänste,
nere vid strand framryckte en här af sorlande böljor,
sköto sin linie-eld och drogo sig långsamt tillbaka.
Många mil de marscherat, när ändtligen folket i Plymouth
vaknade upp från sin sömn och gingo hvar till sin syssla.
Ljuf var luften och mild, och långsamt steg ur hvar skorsten
rök öfver taken af halm och böjde sig lätt emot öster.
Mänskorna kommo nu ut och stodo och talte om vädret,
samt om den ändrade vind, som blåste gynsamt för May-Flower,
talte om Standishs marsch, om de faror, som hotade staden,
sedan han tågat åstad, och hvad som vore att göra.
Fäglarna kvittrade gladt, och kvinnornas älskliga röster
helgade fromt med en psalm alldagliga hushållsbestyren.
Solen ur hafvet steg, åt dess ankomst böljorna gladdes.
Härligt glänste dess sken på bergens purprade toppar,
härligt mot seglen därute på May-Flower, ankrad på djupet,
saltstänkt, piskad och nött af vinterns rasande stormar.
Slappa vid master och rår de slående dukarna hängde,
rifna af mången orkan, af matroserna lappade samman.
Knappast solen sig höjt, så sköt från bogen af skeppet
plötsligt ett moln af rök, som spred sig mot hafvet, och
därpå
ljöd öfver skogar och fält kanonens dunder, och ekot
väcktes och återtog med ens signalen till affärd.
Ack, men högre ännu i folkets hjärtan den genljöd!
Ödmjukt lästes med dämpad röst ett kapitel ur bibeln,
ödmjukt höjdes en bön, som slöt i brinnande ifver.
Därpå kommo i hast ur husen Plymouth’s pilgrimer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
