Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458 A. HAMMARSKJÖLD.
mycket arbete, så mycken energi och så mycket blod upp-
rättat. Disraelis betydelse för Englands inrikes politik torde
för hvarje opartisk vara lika stor som Gladstones. Medan
Gladstone ännu var det gamla »tory-partiets framtidshopp»>,
hade i Disraelis hufvud uppstått den plan, som han i hufvud-
sak genom 1867 års parlamentsreform skulle veta att genom-
drifva. Vid denna stora reform fick han många medhjälpare
bland whigarne och många motståndare bland sitt eget parti.
Till sistnämnda motståndare hörde Englands nuvarande förste
minister, markisen af Salisbury. Bland hans motståndare
bland whigarne finner man Bright och Gladstone. Den sist-
nämnde gjorde allt hvad han kunde för att hindra den stora
reformens genomförande. Men hans flesta åtgöranden visade
sig vara fruktlösa, emedan större delen af hans eget parti
förklarade sig mot honom men för Disraeli. Sant är, att
denna reform fått sitt fullständigande genom Gladstones och
Brights gemensamma verk af år 1884. Men för att göra
Disraeli rättvisa må man komma ihåg, att majoriteten af de
båda stora partierna 1867 icke ville gifva mera än hvad som
då genomdrefs. Många både whigar och toryer, och isyn-
nerhet de sistnämnda, tyckte, att Disraeli gått allt för långt
i sin parlamentsreform. Hade han ej varit bunden af parti-
hänsyn, hade han nog gått längre, än han gick. Man har
på flera håll äflats att påstå, att Disraeli 1867 nödd och tvun-
gen gjorde hvad han gjorde, samt att han lånat sina idéer
från de liberala. Men förhållandet är rakt motsatt. När char-
tisternas petition, hvilken var undertecknad med 1!/, million
namn, 1839 inlemnades i underhuset, fick den af både whigar
och toryer ett högst kyligt mottagande och affärdades snöpligt.
Det var endast en medlem af underhuset, som uttalade sin
sympati för chartisternas sak, hvilket också ådrog honom
beskyllningen för socialism och kommunism. Ingen mer än
denne medlem själf drömde väl den tiden om, att han en
gång skulle blifva chef för världens stoltaste adel och Eng-
"lands förste minister. Så farligt det än var den tiden för en
politiker, som ville göra karriär, att med sympati uttala sig
om chartisterna, vågade dock Benjamin Disraeli det, men
mod var någonting, som han aldrig led brist på. Chartisternas
program innehöll som bekant sex hufvudpunkter, af hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
