- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1889 /
485

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM MEININGARNES GÄSTSPEL I STOCKHOLM. 483

Cozinsky samt Leopold Tellers Cassius, Raoul, Aragonien,
Buttler och Malvolio. Där dessas framstående skådespelare-
talang saknades, hos de medlemmar af truppen, som ej egde
förmågan att gå upp i skilda roller och individualisera dem,
märktes naturligtvis mer af instruktionen, hvilket hade den
ofta omtalade följden, att de mera framstälde en tidsbild än
en lefvande individ; men härutinnan tror jag, att instruktionen
ingalunda stått i vägen för den fullt själfständiga framställ-
ningen, utan blott, där denna varit otillräcklig, förmått sätta
något annat i stället.

Detta är dock ej det vigtigaste sättet för en dylik regies
ingripande i skådespelarnes framställning. Dess förnämsta
uppgift är därvidlag att framkalla denna märkvärdiga stäm-
ning, som trogen mot styckets, tidens och de olika scener-
nas växlande karaktär, hvilade öfver alla deras föreställningar.
Om jag tänker mig andra akten af Julius Czsar gifven i
samma vackra dekoration med lika trogna kostymer och
lika goda belysningseffekter, som här användes, af kanske
ännu bättre skådespelareförmågor, som på det hos oss van-
liga viset läst in sina roller hvar och en för sig och repeterat
— ej scenen utan de skilda rollerna enligt olika uppfattnin-
gar, så kunde resultatet aldrig blifva något sådant som denna
sammansvärjningsscen, där Brutus och hans vänner tränga
sig samman i skuggan af ett stort träd, och replikerna falla
i korta, bestämda hviskningar, liksom dolkar, som bakifrån
lyftas mot Cesar.

Detta framställningssätt är kanske, strängt taget, ej sam-
vetsgrant realistiskt, ty i Bruti trädgård inom stängda portar
behöfva de ej frukta att blifva sedda eller hörda klockan 3
på natten, men det är utomordentligt väl på sin plats, där-
för att det nu gör ett så djupt oförgätligt intryck, som bättre
än något annat sätt att gifva denna scen förbereder åskå-
daren på hvad som är i görningen. Och denna stämning,
denna tonart, i hvilken en scen spelas, den måste härleda
sig från ex konstnärlig uppfattning, och för att ej den ene
eller andre rollinnehafvaren skall söka skaffa sig en bravur-
scen, bör det vara regissörens vilja, som gör sig gällande.
Detta är en farlig princip, ty den kräfver nödvändigtvis godt
konstnärligt omdöme och kraftig vilja hos regissören, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 20 03:12:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1889/0499.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free