Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486 E. G.
barn lyssna till en underbar saga, behålla de däri förekom-
mande figurerna hela tiden samma gestalt, som fantasien
från början gifvit dem. Detta sätt att göra mera saga, mindre
verklighet af ett shakespeareskt stycke, än skalden själf gjort,
tilltalade mig icke, om det än må medgifvas, att bristen på
konsekvens var konsekvent genomförd och det afsedda ända-
målet, sagostämningen, fullkomligt vunnet. Liknande förkla-
ringsgrunder kan jag emellertid ej finna för att prinsen af
Aragonien med följe äro hundra år efter sin tid — d. v. s. de
öfriga medspelandes tid — i toaletten, ehuru de långa plysch-
kapuschongerna förträffligt passa för karaktären, sådan herr
Teller framställer den. Öfver hufvud märktes i denna akt en
förkärlek för plysch och sammet i kläder, gardiner och dra-
perier, som knappast torde vara tidstrogen. En makart-
bukett, som stoltserar ofvanpå ett skåp i Wallensteins ge-
mak, kan ej annat än öfverraska, och statyerna i Portias
trädgård, en Flora och en Ceres, tillhöra ej den italienska
renässansen utan en långt senare period af konsthistorien,
om de ens kunna räknas dit.
Om det nu varit tillfälle att mera »för ro skull göra
några dylika små anmärkningar mot kostymer och rekvisita,
så kan jag, då jag tänker på Meiningarnes folkscener och
samspel i allmänhet, endast obetingadt instämma i det all-
männa berömmet. Och det nästan mest beundransvärda här-
utinnan är, att sedan de öfvat upp denna färdighet, fått ögo-
nen öppna för den kolossala verkan, som t. ex. Forumscenen
i Julius Cesar kan göra, vi ingenstädes i hela deras reper-
toar här spårat ett enda försök att »lägga till» en sådan folk-
scen, fastän de många gånger hade mycket folk samladt på
scenen. I Julius Cesar, en tragedi, som ju handlar om det
romerska folket, dess frihetskraf och nyckfullhet, dess under-
gång genom inre söndringar, spelar folket, såsom samman-
satt af olika individer, en roll med, ja i ett par scener spelar
det hufvudrollen. Då gör denna rörlighet, detta lif, detta
virrvarr af hundradetals olika individer, hvilkas lidelser äro
bragta i jäsning, en öfverväldigande verkan, och den, som
hört det, glömmer aldrig det tiggande, pockande, hotfulla
skränet: »Das Testament, das Testament i Meiningarnes
framställning af Forumscenen. En annan gång åter, där en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
