Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK FILOSOFI. 495
öfrigt just i dessa har sin historiska uppränning torde vara sanno-
likt genom den inflytelse, som Wikner för sin utveckling tillerkänner
ifrågavarande arbete, och genom flere för den noggranna iakt-
tagelsen märkbara enskildheter närma sig full visshet. Att det
religiösa intresset här i mycket binder sig vid frågan om den
mänskliga personlighetens väsentlighet och själfständighet, kan näppe-
ligen förvåna; sak samma är fallet i de tvänne föreläsningarna
»Om auktoritet och själfständighet>», hvilkas innehåll väsentligen
kan fixeras i de tre af Wikner själf uttalade satserna: »Den som
ger sig själf åt Gud, han vinner i denna själfmeddelelse den största
själfständighetr — >»Den hvars auktoritet Gud i sanning är, han
ger sig själf åt Gud» — och »Så torde den innersta roten i all
visshet vara den efter visshet sträfvande andens öfverlåtenhet åt Gud.»
Just från religiös och positivt kristlig synpunkt torde Wikner ha
ledts till koncipierandet af grundtanken i denna periods ofta åter-
kommande något mystiska och svårfattade spekulationer öfver den
obetingade vissheten, spekulationer, som — 1i förbigående sagdt —
göra de två sistnämnda föreläsningarna tyngre och svårare än det
mesta i hans exklusivt vetenskapliga arbeten. I Wikners »Tal vid
aftäckningen af Ernst Björcks minnesvård» kan summan sägas vara
det i den Högstes mun lagda ordet: >»Han är min tjänare»; och
om det positivt religiösa intresset i uppsatsen »Om de hedniska
religionsformerna» kan intet tvifvel råda — vi kunna sålunda allt-
jämt skönja »den röda tråden».
På öfvergången till den period, hvars hufvudverk är det »Om
egenskapen», står föredraget >Några drag af kulturens offerväsen»
(se Vittra skrifter). Mycken meningsskiljaktighet har om det samma
rådt; då emellertid här icke är tillfälle att närmare utveckla någon
åsigt och föredraget i själfva verket betecknar en utflykt till ett
af Wikner eljest icke besökt område, må det här lemnas ur sigte,
hvad för karakteristiskt där än kunde vara att spåra.
För ståndpunkten i Wikners arbete >»Om egenskapen» äro de
populära sknfterna från denna period föga utmärkande. De äro
ock till antalet få. I »Mänsklighetens lifsfrågor»> har plats endast
lemnats åt ett »Tal öfver Matt. 24: 15—28>, hållet å Luthersdagen
1883, och ett »Sändebref till Zoofilos angående djursjälens odöd-
lighet>. Sistnämnda är ända till ytterlighet populärt, hvilket röjer
sig 1 den alldeles oförmedlade sammanställningen af vissa filoso-
fiska argument och synpunkter med rent teologiska eller positivt
kristna.
Till den period, hvars afslutning och hufvudverk utgöres af
det posthuma arbetet »Tidsexistensens apologi», ha vi en särdeles
pregnant och karakteristisk ingress i den lilla uppsatsen »Om Guds
förhållande till världen». I det förra lemnar Wikner den veten-
skapliga expressionen för just de tankar, som den senare i populär
form innehöll, d. v. s. en filosofi utan evighetsbegreppet. Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
