Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteraturbref från Norge.
Det är en regel, som näppeligen lemnar rum för många undan-
tag, att en skapande ande frambringar sina bästa, friskaste och
mest lifskraftiga verk före eller omkring den ålder, då han äfven
i kroppsligt hänseende står på höjden af sin kraft. Om än tan-
karna först vid en senare tidpunkt få sin slutliga utbildning, är det
dock i alla händelser oftast fallet, att de hafva blifvit tänkta tidigare.
Men lika säkert är det, att erkännandet från den stora allmänheten
ofta kommer först efteråt och att samtiden sålunda mången gång
visar den största beundran för de verk, som en opartisk eftervärld
fortast kommer att glömma.
Jag har kommit in på dessa betraktelser, då jag sett den
lycka, som Henrik Ibsens senare arbeten och särskildt hans sista,
Fruen fra havet, hafva gjort, både här hemma och ännu mer i
Tyskland, där man nästan tyckes vilja annektera skalden som en
äkta urgermansk ande. Hans mandoms kraftigaste skapelser kan
en utländing svårligen förstå och endast ofullkomligt njuta, —
»Kongsemnerne»> på grund af dess historiska bakgrund, »De unges
forbund> . på grund af dess lokala satir, »Peer Gynt> på grund så-
väl af versformen som af denna storslagna dikts specifikt nationela
prägel i typer och stämningar. Men de »problemdramer», han
under de senare åren sändt ut, lida blott i ringa grad af denna
det nationelas naturliga begränsning; och de ideer, som dryftas i
dessa, äro just något, som måste tilltala våra filosofiskt anlagda
stamförvandter i söder.
Det är rättvisa i detta erkännande, som hade varit förtjänt för
länge sedan. Och icke kan en nordbo annat än känna glädje och
stolthet öfver, att också utländingar egna sin beundran åt vår störste
nu lefvande skald. Men denna sympatiska känsla bör icke göra
kritiken blind för, att det i Ibsens tidigare skaldeverk fans mera
friskhet och kraft än i hans senare, 1 hvilka en oklar mysticism
och en grubblande symbolik allt mer och mer synas vilja göra sig
gällande på det naturligas och omedelbaras bekostnad. Så var i
hög grad fallet med »Rosmersholm>, och så är det äfven med »Fruen
fra havet. Bakom de uppträdande personerna och under deras
repliker anar man stämningar och tankar, som göra orden tve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
