Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
512 KRISTOFER RANDERS.
dennas lätt genomskinliga namn — samt om »Bekendelser», i hvilken
hjälten från »Kys> med häpnadsväckande öppenhjärtighet biktar
sina synder och lofvar bot och bättring efter den gamla regeln:
När hin blir gammal, blir han munk» (hvilket här vill säga det
samma som förlofvad). Mera tilltalande är afdelningen »Skargårds-
billeder>, — naturskildringar, återgifna med en viss målande styrka,
om ock till en del med alltför öfverdrifna färger, och små bilder
ur lifvet på sjön, som i tonen då och då påminna om liknande
skildringar af Holger Drachmann. — Slutligen innehåller boken två
mindre skisser: »Små kampe» och >>Kandidat Kvamme» — inte-
riörer från en vestländsk småstad, hvilka visserligen icke äro synner-
ligen betydande, men hvari det likväl finnes ganska goda enskild-
heter och lofvande ansatser.
Mellan böcker, sådana som >»Lucie» och >Kys> å ena sidan och
Kristofer Kristofersens sista berättelse, Verdens herre, å den andra,
kan motsatsen svårligen vara större. Icke just med afseende på
uppfattning och behandlingssätt — alla de tre ifrågavarande för-
fattarne tillhöra politiskt och litterärt sedt samma parti — utan på
grund af de olika temperament, som afspegla sig 1 dem. Köns-
lifvet, som i de två förstnämnda arbetena utgöra det öfvervägande
elementet och det hvarom handlingen rör sig, är i det sistnämnda
— såsom öfver hufvud taget i all Kristofersens produktion —
nästan helt och hållet lemnadt å sido, — kvinnan spelar hos denne
författare så godt som ingen roll, och det som intresserar honom
är på det hela taget icke så mycket människor som institutioner.
I hans föregående arbeten har det — förutom i »Rydningsmzaend»
— hufvudsakligen varit vår inre politik, som han behandlat från
en tämligen ensidig partiståndpunkt. I hans sista bok är det sociala
förhållanden — i första hand fattigfrågan — som utgör föremålet
för skildringen.
Berättelsen behandlar förhållandena i en liten stad på kusten
af Vestlandet — vi kunna gärna antaga, att det är författarens
födelsestad, samma stad, till hvilken Ibsen har förlagt »Fruen fra
havet; — och låter oss stifta bekanskap med dess olika rörelser
och stämningar, typer och samhällslager: öfverklassen, bestående
af ställets andliga, civila och militära öfverhet samt af dess affärs-
män med den rike och aristokratiske konsul Aas i spetsen, »värl-
dens herre» som författaren med en tämligen sökt öfverdrift kallar
honom, — och på den andra sidan stadens småfolk, från de värda
medlemmarne af kommunalstyrelsen ned till arbetarne och fattig-
husets invånare. De förra äro — efter vanligheten — en samling
mer eller mindre utpräglade byråkrater och kältringar, som på åt-
skilliga sätt misshandla och förtrycka de senare. I synnerhet går
orättfärdigheten här ut öfver den naive och hederlige skeppar R&e-
stad, hvilken, sedan han utan orsak blifvit af konsul Aas afskedad
från sin anställning, misstänkes för att af hämndkänsla hafva borrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
