Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURBREF FRÅN NORGE. 515
uttrycker just karaktären af hennes produktion. Det är en egen
klang i det, som denna författarinna skrifver, — en klagande me-
lodi, full af vemod öfver ungdomens korthet och förgängligheten
af lifvets lycka. Vacker är den stämning, som hvilar öfver den
lilla skissen »Ved fjorden», där den gamla fröken om aftonen sitter
och drömmer sig tillbaka till sin ungdom och gläder sig åt, att
det nu dagas och att det snart icke mer skall finnas sådana onyttiga
tanter till som hon; och i »Guldfuglen> med de fina skildringarna
af sommarens berusande doft och den unga flickans starka, bäf-
vande längtan efter den kärlek, åt hvilken hon hängifver sig med
hela sin själ, men hvari hon slutligen blir så grymt besviken. Det
är i sådana veka, dallrande stämningar, författarinnan har sin styrka.
Men ofta kommer det också något nervöst och oklart öfver hennes
skildringar, hvilket gör att de likasom glida bort och upplösa sig
i det dimmiga och obestämda. Hvad som felas är koncentrering
och objektivitet, — bestämdhet i konturerna och fasthet i formerna.
Hvad författarinnan hittills har gifvit oss är närmast ett slags stäm-
ningslyrik på prosa. Men stämningslyriken fordrar en med öfver-
lägsenhet beherskad form, om den icke skall öfvergå till tomt
ordsvammel.
Till den oskyldiga förströelselitteraturen höra Tilsjös og iland,
berättelser för barn af Johanne Vogt, To söstre, novell af Immanuel
Ross, en ganska nätt »berättelse för unga flickor> med skematiskt
tecknade figurer och en tämligen tjockt påbredd moral, samt
Ufredstid, en berättelse från krigsåren i århundradets början af
Constantius Flood. Författaren har här vändt tillbaka till det om-
råde, på hvilket han vann sina första sporrar, och har stått sig bra
därvid. Någon strängt litterär måttstock kan det väl icke vara
fråga om att använda på denna bok, lika litet som på »Ritter & Co.»
eller Floods öfriga sjöberättelser. Men i detta sitt element förstår
han att röra sig med lätthet och älskvärdhet samt att anslå patrio-
tiska strängar, som icke skola undgå att väcka genklang, särskildt
hos ungdomen. — Mindre lycklig har däremot Kristian Winter-
Ajelm varit med sin senaste bok, småstykker, som hufvudsakligen är
af satiriskt och polemiskt innehåll, men i hög grad saknar finhet
och kraft. Bäst förekommer mig >En sölvbryllupsgave», en liten
idyll, hvari en syflickas enkla historia berättas, — betydligt ljusare
än i Lies »Maisa Jons», men därför kanske icke mindre sann. —
Hvad slutligen Christian Kroghs nya berättelse £nx duel angår, är
därom intet annat att anmärka, än att till och med >Albertines>
varmaste beundrare -— och beundrarinnor — efter denna prestation
antagligen skola vara villiga att medgifva, att författaren för fram-
tiden bör låta pennan hvila och endast hålla sig till penseln.
Af debutarbeten från det senaste året skall jag endast i för-
bigående nämna Demring og dag, en moraliserande berättelse af
Olaf Sanning (förmodligen en pseudonym), Fra nutiden, ett något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
