Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURBREF FRÅN NORGE. 519
som denna på tal om den amerikanska skönlitteraturen: »>Man spe-
lar icke på lyran i Amerika — det har man kanske gjort en gång
— man trampar den; och de få som spela, spela dåligt, —
och så ha de så dåliga lyror.»> Och den om Walt Whitman:
»Hvad vill W. W.? Vill han afskaffa slafhandeln i Afrika eller för-
bjuda bruket af spatserkäppar? Vill han bygga ett nytt skolhus i
Wyoming eller införa Jägers ylleskjortor? Ingen vet det. Uti kon-
sten att tala mycket och säga absolut ingenting har jag aldrig
träffat på hans make». Och den om de amerikanska fruntimmerna:
>En washingtonsk rik mans hustrus dotter synes ofta vara kötts-
ligen iklädd en smula af ett engelskt sändebuds sekreterares brittiska
väsen.> Och slutligen denna, där han hos sin antagonist, Emerson,
påträffat denna läckerbit till meningslös fras, att »detaljer äro me-
lankoli>: >»Ja visst äro detaljer melankoli. Det vet hvarje någor-
lunda bildad spårvagnshäst. Har man kanske någonsin hört, att
detaljer äro en bergskedja eller en rullgardin? Ja, ser man det!
Jag skulle vilja se den, som kan säga, att detaljer likna melankoli
mindre än hvilken sidenparaply som hälst i världen. Alltså äro
detaljer melankoli.» Han talar om berg, som skulle kunna komma
håret att resa sig på en flintskallig mans hufvud, — om fruarna i
Boston, som >»knappt ge någon engelsk lady efter i konsten att
föra sin person hän öfver golfvet till en stol och taktfullt föra ett
samtal så att det stannar af», — samt om krogar, som fyllas af
törstiga tyskar af alla nationen. Han anser det vara möjligt, att
en amerikansk skollärare kunde göra »furst Bismarck till republikan
och Voltaire till ärkebiskop i Budapest; han använder sådana
sammanställningar som >hvinande kyss» och ryggar icke tillbaka
för att låta det »smälla i tandstumparna». Ja, emellanåt gör han
med mer eller mindre lycka alldeles nya ord, såsom >forrået>,
niveauiska. Kort sagdt, det är en verklig stilist, vi här stifta be-
kantskap med, — en man, som har både tanken och ordet i sin
makt och icke är rädd för att bruka dem båda till det tillåtligas
yttersta gränser. Så mycket mera i ögonen fallande är det då,
att det i hans bok på sina ställen förekommer stilistiska och språk-
liga fel — i synnerhet oriktiga satskonstruktioner —, som näppeligen
någon skicklig skolgosse skulle göra sig skyldig till. Sådana fläckar
borde hälst hafva varit borta. Men gent emot en så genomgående
mästerlig språkbehandling som Hamsuns skulle det vara småaktigt
att gå till rätta med författaren för dessa enstaka bockar, hvilka
sannolikt endast bero på bristande uppmärksamhet från hans sida.
Öfver hufvud taget är denna bok mer än ett lofvande debutarbete,
— den är en litterär bedrift. Och jag kan till fullo underskrifva
de ord, hvarmed Georg Brandes nyligen afslutade en anmälan af
boken (i »Verdens Gang» för den 9:de maj): »Här fins en ny och
framstående norsk prosaist, — en författare, som tänker själfstän-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
